jag kom upp på scenen
in i ljuset
äntligen skulle jag få säga det mitt eget som skjutits upp så länge skjutits åt sidan in i mörka vrår förnekat och hopsjunket halvdött och likgiltigt
rutiner fick gömma sig
läget blev extremt
varför tittade du bara blev du rädd blev du det
kvinnans liv
tog en ny form...överlevde
utanför sin egen gräns
inom sin egen kropp
delaktig och varm
fingrarna grep efter verkligheten
känsligheten flyttade ut i deras toppar
hon rodnande ända in i hjärtat
utan skuld utan falsk ödmjukhet
huvudet bar hon högt med blicken riktad framåt
tveklöst och befriat återtog hon tiden resan blev hennes nu
första dagen utan reträtt andra dagen utan reträtt tredje dagen vila
var är rösten som hör var är öronen som ser var är svaret som dröjer var är djupet som glöder
bakåt är ingen väg framåt är utan återvändo inifrån och ut
okristligt långsamt erövrade hon scenen
plötsligt stod hon där koncentrerad och öppen sårbar och skör naken och skuldfri
vad var det nu hon sa
hon stod ju bara där
blev du rädd skrämde hon dig
skepnaden av en man smög iväg spåren blev djupa blev du rädd blev du det
scenen
