Dikter vi liker men ikke skrivit

Anonymous

Takk for mange gode linker Passopp

Jeg har dessverre ikke tid til noe lenger, men favorittlista mi har fått seg mye nytt påfyll.

Og kjære Passopp: Jeg håper du også går disse som har som sin misjon å avsløre guruene like nøye etter i sømmene. Der finnes det - som du vet - vel så mye rariteter og beveggrunner. Pliiiz..kun litt for balansens skyld. Jeg må innrømme at jeg reagerer med grøss på at homofili i så mange "avsløringer" fremstilles som en negativ egenskap. Hvorfor det, mon tro?? Som så ofte før lukter jeg kristenmannsblod.

Men nå før jeg knytter mitt slips fikk jeg jeg lyst til å dele dette med dere som jeg fant i en av Passopps mange gode linker. Synes det var godt sagt om poesi av Ginsberg

...In other words, if you can show your mind it reminds people that they got a mind. If you can catch yourself thinking, it reminds people they can catch themselves thinking. If you have a vivid moment that's more open and compassionate, it reminds people that they have those vivid moments.

So by showing your mind as a mirror, you can make a mirror for other people to recognize their own minds and see familiarity and not feel that their minds are unworthy of affection or appreciation. Basically, Poetics is appreciation of consciousness, appreciation of our own consciousness...

Sitatet var tatt herfra http://web.archive.org/web/199701220842 ... sberg.html

GjenopprettetMedlem

"torstein":

Takk for din iherdige innsamlingsiver, men pass opp ( ) nå så du ikke nærmer deg Oddvar Stenstrøm`s domene. Samlet sammen slik, blir det nokså massive skandaleoppslag.

1. Hvem er Oddvar Stenstrøm?
2. I norsk brukes ikke genitiv-apostrof slik du gjør her. Det må hete: "Oddvar Stenstrøms dumene" ("pun intended")...

SEO Crawler

Takk for din grammatikalske veiledning, det trengs visst..

sjekk disse videoene, mye nyttig:

http://www.shambhala.org/teachings/category.php?media=video

Her kan man nyte endel kloke ord, og dra nytte av gode tips. Man kan også se forfall og alkoholens effekt ved overforbruk. Men: Å greie å holde et noenlunde klart sinn med et sånt konsum er nærmest et mirakel.
Sakyong Mipham snakker mye fortere. Jeg vil tro han appellerer til kvinnene.

Jeg har forresten ingen overdreven sans for disse, jeg er litt innom her og litt der...forbruker litt informasjon...alt med måte..

Det jeg igrunn vil fram til hva gjelder den rabiate Trungpa, er at man kan gjøre et stort og viktig bidrag, samtidig som man er et latterlig menneske med opplagte svakheter. Faktisk fins det ingen alternativ, for man vil som nevnt alltid inneha latterlige trekk så lenge man er et menneske. That`s how we are constructed. Vi har lite kontroll, mindre enn vi vet har jeg mistanke om, og må ta det vi "får" i livet.

Det fins forresten ett alternativ: å yte mindre og kritisere de som yter mer. Der befinner de fleste av oss seg, det er hardt å stige ut av den grøten. Jeg skal gi det et forsøk, det er den eneste måten å få et virkelig liv på.

edit: jeg vil tilføye, apropos "latterlig": poenget er vel å overbære, se stort på andres og egne små "diller"...de er der for å minne oss om at ingen ytre person skal være en større autoritet en den vise alle har innerst i hjertet

Anonymous

"Passopp i vårrengjøringslune...!"

GjenopprettetMedlem

The Light Within

Has Always Been

Yet for some Unseen

The Voice Say

Take my Hand

We`ll Do the Best

We Can

With An Offering

Of My Heart

My Mind

My Soul

Help Me Unfold

And Glow.

( Skrevet av M A L A I K A )

Anonymous

"torstein":

edit: jeg vil tilføye, apropos "latterlig": poenget er vel å overbære, se stort på andres og egne små "diller"...de er der for å minne oss om at ingen ytre person skal være en større autoritet en den vise alle har innerst i hjertet

Hatten av for denne.

GjenopprettetMedlem

Når det snart er fullmåne:

REFLEKS

Inatt er månen gyllen,
de fjerne skoger blå.
Og du har ingen verdens ting
å tenke på.

Så lar du blikket dvele
ved månens blanke skål,
som skinner i den gylne glans
fra solens bål.

Og dine øyne fylles
av samme strålevell,
det samme varme, gylne lys
som solen selv.

Rudolf Nilsen

GjenopprettetMedlem

"NNy":

Og kjære Passopp: Jeg håper du også går disse som har som sin misjon å avsløre guruene like nøye etter i sømmene. Der finnes det - som du vet - vel så mye rariteter og beveggrunner. Pliiiz..kun litt for balansens skyld. Jeg må innrømme at jeg reagerer med grøss på at homofili i så mange "avsløringer" fremstilles som en negativ egenskap. Hvorfor det, mon tro?? Som så ofte før lukter jeg kristenmannsblod.

Jeg har redigert litt på mitt innlegg for å unngå at det oppfattes slik du gjør her. Poenget var ikke å kritisere den ene eller den andre seksuelle preferanse, men den totale promiskuitet som synes å ha vært framherskende i denne "opplyste mester" sine fotspor. I en av linkene jeg la ut (eller i en link fra en av dem) leste jeg om et ektepar som kom på seminar hos CTR, ble skjenket fulle og deretter deltok i det vi før i tiden kalte "sex-orgier". Paret fikk store problemer etter dette, med forholdet til seg selv og til hverandre. Jeg kan ikke ikke gå med at det å overskride folks grenser i alle retninger har så mye med "opplysthet" å gjøre.

Har fått klager over at jeg bruker for mye fremmedord. Tar derfor med et par definisjoner:

Bokmålsordboka:
promisku|ite't -en (fra fr, av lat. promiscuus 'blandet, uten orden') kjønnslig samliv med stadig skiftende partnere, tøylesløst kjønnsliv.

orgie m1 (fra gr, eg 'offerfest') løssluppen fest, utskeielse drikkeo-, sexo- / overf: maleriet er en o- i farger.

Nynorskordboka:
promisku|ite't m1 (frå fr, av lat. promiscuus 'blanda, uordna') kjønnsleg omgang med kven som helst; styrlaust kjønnsliv.

orgie m1 (frå gr, eigl 'offerfest')
1 løynleg, orgiastisk gudsdyrking i det gamle Hellas
2 vilt drikkelag med ulivnad og sedløyse; vill utskeiing drikkeo- / overf: målarstykket var ein o- i sterke fargar.

http://www.dokpro.uio.no/ordboksoek.html

(Interessant at det ser verre ut på nynorsk enn på bokmål...)

GjenopprettetMedlem

Har nettopp hørt et av mine yndlingsdikt synges.
Må bare dele den med dere.

MÄNNISKANS HEM Av Erik Blomberg

Nu är det natt över jorden
Darrande stjärna gläns!
Världarna vandra så fjärran
Mörkret är utan gräns

Marken och mullen och mörkret
varför älskar jag dem?
- Stjärnorna vandra så fjärran
Jorden är männinskans hem

GjenopprettetMedlem

I know this time
« på: 24-02-2007, 18:35:07 » Sitat

--------------------------------------------------------------------------------
I know for sure
I am a traveler
a fallen angel
trapped in flesh

my wings are crushed
and I need to fly high
in absolute freedom

I know for sure
I'm lost on earth
many times I
experienced this

I know for sure
I am an artist
seek to express
my colourful feelings

that's why I tell you this

I know this is the plan
my carma to be split
this time I'm gonna
sum it up

this time I'll see it all

This time I know
I'll put it all together
and be whole again.

Singing high and free..

****

Jeg liker dette , skrevet av Sister drum / Lazy Gracey

Anonymous

Wow, Malaika!
Det var sterkt å se sitt eget dikt her.

Og jeg takker deg, for den påminnelsen trengte jeg virkelig idag.

GjenopprettetMedlem

"Lazy Gracey":

Og jeg takker deg, for den påminnelsen trengte jeg virkelig idag.

...sikkert derfor jeg fant det i dag , og synes det var så vakkert !

( ananas juice )

Anonymous

Tack för infon passopp m.fl. men jag vill ta på mig moderatormössan och minna på dokke om att tråden handlar om DIKTER VI LIKER MEN IKKE SKRIVIT (på god svorsk!) och inget annat

Carry on!
Thomas

Anonymous

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

Karin Boye

Anonymous

Havsbön

Havssvall, kom sköljande,
ge mig den salta och runda klangen att smaka,
den som gavs mig
till ett urnamn åldrar och åldrar tillbaka!
Ord, som inga dödliga
läppar kan uttala,
ligger gömda
inne i svallen svala.

Länge, för länge
svalt jag på lättuttalade människoord.
Jag vill uppstå,
jag vill mätta min mun vid moderns bord.
Som ett förvillat barn
i ledans ånger
vänder jag hungrig om
till hemmets sånger.

Låt mig dricka
språkens språk ur eviga dova brus.
Låt mig klarna
till ditt vilande djup av skapelseljus.
Innanför själ och ande
hör jag dig sjunga.
Stig i mitt blod, och blomma
i min tunga!

Karin Boye

Anonymous

Vi lägger det svarta puzzlet

jag kom till makten
jag sa grönt stavas blått
och kvällen är lång
när den siktar mot sin tinning

bardiskar
dolkar av neon
jag hör bokad kärlek lämna återbud
och du bor mörkt, mörkare än du tror
ditt hjärta slår dej

jag minns när jag måste
trädet var högre än högt
sjuka drog lott
om vem som ska bota landet

du vet vad som gäller
jag har sadlat mitt namn
jag rider ett sårat djur
och det finns inga regler
när vi lägger det svarta puzzlet

jag såg vem du är
rymden spänner en kall hane
tygdockan kisar med ögon som fattas
och först i sömnen tar vi varandra
jag vet att du rott
större delen av varje natt
tills du äntligen hamnat bortom all hjälp

---

stela, vita, frusna fingrar knäppta
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
runt en kopp blod
i Amerikas Förenta Stater

---

om mig finns nedtecknat
att jag som barn
stack in mina armar i askträdets skugga
och drogs till vinden
när den rasslade som pilskaften i ett koger
man säger att jag vägrade lyssna
att jag aldrig tog människor i hand
att jag flög om nätterna
och att allt det här
bringade olycka över trakten

---

jeanne d'arc, allting blöder...

jeanne d'arc! jeanne d'arc!
du är skicklig med nålar
du ser att marken är vacker
du har inte fyllt tretton år

lyssna inte till din mammas historier!
helgonen är döda människor
de har inga blå stenar
inga spetsiga kronor
de såg inte vattnet

jeanne d'arc! jeanne d'arc!
stanna i gräset på din gård
klipp inte av ditt svarta hår
som soldaterna

du ser ingenting
du ser ingenting
det är inte saint catherine som kommer
det är solen som ändrat färg

jeanne d'arc! jeanne d'arc!
lek med hundarna
lek med din klänning
tag inte emot svärdet
det är prytt med fem kors
du har inte hört någon tala med dig
du har inte hört någon tala med dig
det är tomheterna, jeanne

allt kommer från dig själv
du är rädd för att dö
du har inte haft någon man
inga röda lakan

jeanne d'arc! jeanne d'arc!
din mamma är flera mammor
som talat med fienden på samma språk
det finns inte två sidor
allt hör ihop
döda inte människorna!
inte heller de har hört underjorden
röra på läpparna
det är för mycket blod

jeanne d'arc! jeanne d'arc!
stanna kvar i gräset
du är skicklig med nålar
du har två kinder
tag inte emot den vita rustningen
det finns inget orléans
värt att försvara
sjunk inte på knä inför kungarna
jeanne! de kommer att förråda dig
de kommer att utnyttja dig
du är tretton år
följ kvällen med ögonen
stanna kvar i gräset
varje sökande måste misslyckas

jeanne d'arc! jeanne d'arc!
tro inte på dina syner
tro inte på dina syner
allt du gett ett namn
är redan förlorat
det är mycket blod
jeanne! hoppa inte ut från fönstret
stenarna är kalla
du har inte haft någon man
tag inte emot svärdet
allting blöder

jeanne d'arc! jeanne d'arc!
tala inte till elden
skrik till röken att du vill se
att du vill se här & nu
jeanne! stanna kvar i gräset på din gård
världen är full av domstolsnätter

grenarna blöder mellan dina kalla munnar
de kommer att kasta aska över seine
som ett sorgflor, jeanne

jeanne d'arc! jeanne d'arc!
de kommer att bygga upp ditt svärd
till blodigt brons
& hänga upp det som en ed
i katakomberna
de kommer att återuppväcka din kropp
de kommer fortsätta att mörda
de kommer att ha sina syner
jeanne! allting blöder...
du hör inga röster
du hör inga röster
stanna kvar i gräset!
tag inte emot svärdet
lossa din klänning & öppna
ditt bevakade rum
med två fingrar

jeanne d'arc! jeanne d'arc!
de kommer att tända eld på världen
skrik till röken
att du älskar vattnet
att himlen är en bordell
de kommer att kasta din aska över seine
som ett sorgflor
som ett sorgflor, jeanne...

http://eskilstuna.se/ImageVault/Images/ ... ndler.aspx[/img]
Bruno K. Öijer

GjenopprettetMedlem

Dikt av Rudolf Nielsen (ur På stengrunn 1925)

De unge bjerkene i svarte byen
de står og bruser med sitt lyse løv,
som om de åndet store skogers vårluft
og ikke skorstensrøk og gatestøv.

De løfter tappert sin tynne grener
og lar dem svaie under vårens sus
og varme sig i solens gode stråler,
som flommer inn imellem gatens hus!

Men de blir aldri som de store trærne,
som står og suser ute i det fri.
Slik er det når man vokser op på stengrunn
og bare har en drøm om skog og li.

~-~-~-~-~-~

Anonymous

Olav H. Hauge:

PIGGSVINET

Liksom eg
du likar rusla slik i myrkret kring
millom haustlauv, finna kjeldor,
bær og slike ting, –
Likar pusla einsam, men um
nokon kjem oss nær,
kryp me inn i huva og ut
stive pigger slær

Sedan kan jag inte låta bli att lägga in denna om lie (ljå), hehe :innocent2:

LIEN

Jag är så gammal
så jag håller mig till lie.
Stilla sjunger den i gräset
och tankarna kan gå.
Det gör inte ont heller,
säger gräset,
att falla för lie

EIT ORD

Eit ord
– ein sten
i ei kalv elv.
Ein sten til –
Eg lyt ha fleire steinar
skal eg koma yver.

Anonymous

Seizing my life in your hands, you thrashed me clean

Seizing my life in your hands, you thrashed me clean
On savage rocks of eternal mind.
How its colors bled, until they grew white!
You smile and sit back: I dry in your sun.

The Sea boils with passion for you,
The clouds pour pearls at your feet
A lightning from your love has pierced the earth
This smoke curling to heaven is its child.

We were green: we ripened and grew golden.
The Sea terrified us: we learned how to drown.
Squat and earthbound, we unfolded huge wings.
We started sober: are love's startled drunkards.

You hide me in your cloak of nothingness
Reflect my ghost in your glass of being
I am nothing, yet appear: transparent dream
Where your eternity briefly trembles.

This love sacrifices all souls, however wise, however "awakened"
Cuts off their heads without a sword, hangs them without a scaffold.
We are the guests of the one who devours his guests
The friends of the one who slaughters his friends....
Although by his gaze he brings death to so many lovers
Let yourself be killed by him: is he not the water of life?
Never, ever, grow bitter: he is the friend and kills gently.
Keep your heart noble, for this most noble love
Kills only kings near God and men free from passion.
We are like the night, earth's shadow.
He is the Sun: He splits open the night with a sword soaked in dawn....

The man to whom is unveiled the myster of Love
Exists no longer, but vanishes into love.
Place before the Sun a burning candle
And watch its brilliance disappear before that blaze,
The candle exists no longer, it is transformed into Light,
There are no more signs of it, it itself becomes sign....

You are my soul, my universe: what do I have to do with the soul and the universe?
For me you are ever-flowing treasure: what do I have to do with profit and loss?
One minute, I am the friend of the wine, another the friend of him who burns me.
I ahve come to this age of ruins, so what do I have to do with time's melodrama?
I am terrified by the whole world, I am sprung free of the whole world,
I am neither "hidden" no "apparent." What do I have to do with existence or space?
I am drunk on union with you, I need and want and care about no one else.
Since I am your prey, what do I care about fate's bow and its arrows?
I live at the bottom of the stream, why would I go looking for water?
What could or would I say about this stream that flows and flows?
I have given up existence, why go on staggering under the burden of this mountain?
Since the wolf is my shepherd, why put up with the pretensions of the shepherd?
What abandon! What drunkenness! You hold the cup in you hand
Blessed is the place you are, and glorious to the eye of the heart.
Each atom, by your grace, is a universe, each drop of water a soul.
No one who has ever had a sign from you need worry again about "name" or "sign."
To find the place of splendor, at the bottom of the Sea of truths
You have to dive, dive head first: what do I have to do with feet that scurry?
With the sword of the One God you have hacked a Path for us:
You have stolen all my clothes: What will I give to the toll-man?
From your beauty ablaze like the sun, from the curls of your hair,
My heart has become ecstatic: O my soul, hand me this brimming cup,
Do not weigh pain and misery, contemplate love, contemplate friendship:
Do not mull over tyranny and neglect: think of all those who have their eyes fixed on you.
Surname all grief 'grace': transmute pain and anguish into joy
And ask from joy all happiness, all security, all peace.
Demand that security, that peace, demand them,
Choose the company of those withdrawn in love
Listen to those who open a path to you: listen, and don't say a word.

Glorious is the moment we sit in the palace, you and I
Two forms, two faces, but a single soul, you and I
The flowers will blaze and bird cries shower us with immortality
The moment we enter the garden, you and I
All the stars of heaven will run out to gaze at us
As we burn as the full moon itself, you and I
The fire winged birds of heaven will rage with envy
In that place we laugh ecstatically, you and I
What a miracle, you and I, entwined in the same nest
While I am here in Konya, and you are in Khorassan
What a miracle, you and I, one love, one lover, one Fire
In this world and the next, in an ecstasy without end.

Rumi

Anonymous

Jeg tror ikke jeg ønsker å ha skrevet disse diktene selv, men jeg synes de er fine og passer på Sjamansonen. - Dyr, jord, natur og mennesket slik det blir i Mary Olivers penn:

Sleeping in the woods

I thought the earth remembered me,
she took me back so tenderly,
arranging her dark skirts, her pockets
full of lichens and seeds.
I slept as never before, a stone on the river bed,
nothing between me and the white fire of the stars
but my thoughts, and they floated light as moths
among the branches of the perfect trees.
All night I heard the small kingdoms
breathing around me, the insects,
and the birds who do their work in the darkness.
All night I rose and fell, as if in water,
grappling with a luminous doom. By morning
I had vanished at least a dozen times
into something better.

(Mary Oliver)

Wild Geese

You do not have to be good.
You do not have to walk on your knees
for a hundred miles through the desert repenting.
You only have to let the soft animal of your body
love what it loves.

Tell me about despair, yours, and I will tell you mine.
Meanwhile the world goes on.
Meanwhile the sun and the clear pebbles of the rain
are moving across the landscapes,
over the prairies and the deep trees,
the mountains and the rivers.
Meanwhile the wild geese, high in the clean blue air,
are heading home again.

Whoever you are, no matter how lonely,
the world offers itself to your imagination,
calls to you like the wild geese, harsh and exciting --
over and over announcing your place
in the family of things.

(Mary Oliver)

Her er litt info. om poeten: http://en.wikipedia.org/wiki/Mary_Oliver

Og en veldig god link til flere av Olivers dikt, samt mange, mange andre gode poeter:
http://www.plagiarist.com/poetry/?aid=134