Sjaman.com – Forumarkiv

<t>jeg er far

uten barn</t>

<t>Far er sitt eget barn

når han leker voksen</t>

<t>Å bli voksen er kanskje å bli sin egen far og mor.....



Da kan man gi seg selv det man aldri fikk, for hvem vet vel bedre enn en selv hva man trenger?



Mvh Stridshjelp</t>

<t>Kan man være far uten barn?</t>

<t>Dette er et sitat fra en svensk dikter som skrev om sitt barn som de hadde fått beskjed om ville dø når det ble født, noe det også gjorde. Han sluttet med med den enkle beskrivelsen 'jeg er far uten barn', og det var så utrolig sterkt.</t>

<t>..men man er jo far - selv om det er ett barnet døde?

Jeg er i hvertfall mor til mitt døde barn..</t>

<t>Han følte ikke det, og det er så mye smerte i den enkle setningen. Han trodde at skrivingen skulle hjelpe på smerten, men han følte ikke at det hadde hjulpet. Det smerter å være far eller mor til et dødt barn uansett om man føler seg som forelder eller ikke, og den sorgen må man finne en måte å ta inn og leve videre med.</t>

<t>Der er jeg enig med deg.

Det er vondt, men av og til aå er det bare tiden som

leger sårene, og smerten.

Skulle likt å lest mer av de som du har skrevet om..</t>

”Jag spills ut på golvet



Slår i väggar och skvätter i vrår



Jag skyddar mitt barn från sköterskor som talar ett



främmande språk, som rör sig ovärdigt, som inte för-



står att det är jag som vilar där



Mitt ansikte och mina dagar



och jag gråter äntligen







Det känns som ett nederlag, som ett svek







Jag är en far utan barn”

– Fra ”Svarta Vykort – En bok om tröst” av Marcus Birro



se http://sydsvenskan.se/samtidigt/article233378/En-liten-bok-om-trost.html

<t>Tusen takk for at du fant ut hvem dikteren er og selve diktet.



Dette fikk jeg ikke med meg på fjernsynet:

"som inte förstår att det är jag som vilar där"



Forskjellen mellom subjekt og objekt er opphevet i sorgen</t>

”det är jag som vilar där



Mitt ansikte och mina dagar”

tenker at han ser ned på barnet og ser seg selv, sine egne ansiktstrekk og livet han ville gi videre, forlengelsen og videreføringen av hans eget liv, gnisten som hadde gått i arv i generasjoner ligge der sluknet, livløs og død.