<t>Vil dele et dikt av Maria Westerberg. Det er hentet ur
"VILD
HJÄRTA
en kär lek mellan människa och skog"
Jag förgås av längtan efter ensamhet,
sade hon
och gick ut i den stora, gröna ensamheten
Jag förgås av längtan efter sällskap,
ylade hon
från ensamheten
och först nu
förstod hon
att längtan
är den man förgås av</t>