Sjaman.com – Forumarkiv

Jeg kjenner at du er i ferd med
å bre ditt kvelende teppe over meg.
Din svarte, tunge pust holder på
å bedøve mine tanker og følelser.
Men jeg skal kjempe imot.
Det er MITT LIV, MINE TANKER og FØLELSER!

Du tar meg ikke denne gangen.
Jeg lokker de lyse tanker fram.
Jeg synger med vinden.
Jeg danser i skogen.
Jeg ler mot månen.

Du får meg ikke denne gangen.
Det lystige bålet blir din endeligt.
Din svarte kappe flammer opp
og blir til aske i måneskinn.
De rensende flammer gjør meg fri...
fri fra dine lammende fangearmer.

Jeg er fri!

                                          - Kira -

Flott Kira! jeg kan se deg for meg, dansende i månelyset, erobre tilbake sjelskraften.

Yahoooo!!!

Du handlet
raskere
enn mørkets hastighet

Det kan man si.
Iallefall en effektiv måte å gjøre det på.
Ilden er en velsignet god hjelper.

Alldeles fortreffelig, ser deg nok der du danser

Rett og slett..... ....Flott Kira

Hurra 
Skål for friheten    (med kaffekoppen)

Diktet ditt fikk meg til å tenke på "Gabriellas sang". Vet ikke om du kjenner til den (og vet heller ikke om den allerede ligger her et sted), men jeg limer den inn uansett. Synes den er så fin, og så ser den ut til å passe godt til teksten din.

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

Og så kom tårene...Så vakkert!

Gabriellas sång fra den svenske filmen "Så som i himmelen" er bare en nytelse, spesiellt sekvensen
i filmen når den synges i forsamlingslokalet.
Denne filmen "tok" meg helt når jeg så den på kino, og satt (i liket med de andre 600 i salen)
helt stille mens rulleteksten gikk.
Har aldri opplevd noe slik på kino før hvor samtlige i salen bare er "slått ut" og en kan nesten ikke høre en pust

En helt fantastisk film, anbefales på det varmeste
(gikk forøvrig som søndagfilm på tv sist søndag)

Tiltredes

Filmen så jeg to ganger nå i vinter(på svensk tv først). Like vakker hver gang, en helt spesiell og unik opplevelse. Tårene bare randt.

Gabriellas sång, är SÅ fin och jag gråter var gång jag hör det! 
Helens Sjöholm, som sjunger i filmen (har för övrigt vuxit upp i samma stad som jag har) är en mycket duktig sångerska.

Kay Pollack som har regisserat "Så som i himmelen" är en man som har många bottnar.
Han har lärt mig det väsentligaste, för att leva ett bra liv.
Jag lyssnade till honom på en föreläsning och läste sedan hans bok "Att växa genom möten", som jag rekommenderar. Bl.a. sa han:
"De människor du möter och som du tycker är svåra... de har kommit till dig, för att du ska få öva på dem"
Det är SÅ mycket lättare att möta dem då! 


Kira, din dikt berörde mig!
Precis så är det...

Etter å ha begynt å lese dikt på sonen begynner jeg å leke med tanken om å skrive selv. Det må jeg si. Dere har VELDIG positiv innvirkning 

"Magnus":

Etter å ha begynt å lese dikt på sonen begynner jeg å leke med tanken om å skrive selv. Det må jeg si. Dere har VELDIG positiv innvirkning 

GRATTIS!!! 

Kira, dette diktet kommer jeg tilbake til om og om igjen. Det er så imponerende at du klarte å gjøre dette! Å fri deg fra depresjonens fangearmer! Og så er det et godt dikt, rent "teknisk".

Mhv Stridshjelp

Takk for det Stridshjelp!
Det at man faktisk har klart å unnslippe disse kvelende fangearmer,
gjør også at man er mer ops når de på nytt nærmer seg med glidende,
lydløse bevegelser. Som en usynlig tåkedis.
Da er man forberedt og kan ta rotta på det i fødselen.
Og det har jeg gjort...flere ganger.
Jeg kjenner meg mer styrket for hver gang! 

Dytter opp...

Selv har jeg dette lille rådet mot depresjon: I en liten bok skriver du tre gode ting du har gjort for deg selv hver dag. Det er ikke lov å skrive noe som har vært negativt den dagen i boken. Kun det positive. For en som er veldig deprimert kan det være boken sier:
spist, dusjet, sett et hyggelig program på TV. Det trenger nemlig ikke være store ting man skriver ned, men små ting som viser en har tatt vare på seg selv og at man har det litt godt også.
Etter en stund titter man tilbake i boken og da har man glemt alt det kjipe som skjedde de samme dagene, man ser at man ikke har hatt det så verst likevel, tross depresjonen. Man husker plutselig de gode tingene istedet for de dumme.

Jo mer man trener hjernen å tenke positivt, jo mer vil den etterhvert tenke positivt. Det er som å trene opp en muskel. Virrer man rundt i depresive tanker, så trener man hjernen å tenke depresivt og den vil til stadighet falle tilbake i dette ulykksalige mønsteret. Så er du deprimert.. skriv en sånn bok jeg foreslo, eller si jeg elsker meg selv som mantra slik Geronimo foreslår i en annen tråd, eller tving deg til å skrive dikt om noe positivt du har i minnet... slik trener man seg selv og hjernen opp til å svinge i de positive baner.. som etterhvert blir en vane   :wub:

Bra tips Tåkedis!

På den tiden, da jeg ikke elskede meg, men gjerne ville... da begynte jeg med å si snille saker til meg i speilet. Förste gang, synes det så idiotisk at jeg begynte å le.. og fikk et latteranfall. Likevel fortsatte jeg og til slutt ble det en fin stund, med meg selv og min speilbilde. Nu trenger jeg ikke den övelsen mer... det skjer automatiskt.