Sjaman.com – Forumarkiv

Ensam jag går
Ingen följer mina spår
Jag går på en färd
Uti vår stora värld

Observerar, inspekterar
Funderar och registrerar
Vill finna ett sandkorn
i kosmos

Hallå… ropar jag
och ljudet försvinner bort
Hallå… ropar jag
och inser att vägen är lång, inte kort

Dansar en sväng, en virveldans
Bland stjärnor och kometer
Sträcker på mig, lyfter armarna opp
Och når en hel kilometer

Där… kanske det jag söker finns
Går jag dit, kanske jag svaret minns
På det som är viktigt
Om det som är riktigt
Sannhet och realitet

Ja, ensam jag går
Kanske lämnar jag spår
men jag ser ingen medföljarhär

Vänder mig om… ingen där

Et flott dikt,Lie!
Og ja, det føles ensomt innimellom. Som om man er helt alene i både væren og viten.
Takk for at det ikke er sånn...vi er mange og mangt og når vi vet det, er vi også den vi venter å finne når vi snur oss (sjelens speil)...

klem til deg Lie 
Synes dette var så utrolig godt skrevet 

Underbart tycker jag.

Presis så kan det være i den gedigna  men samtidigt bitte-lille verden.

Takkar dej Lie.

Jag tycker også dette er en underbar dikt! 

Ja Lie, jeg slutter meg til de andre, dette er et underbart dikt. 

Hallå... ropar jag...

                  och jag fick svar