Sjaman.com – Forumarkiv

I was in a fog,
a thick ,mental, grey fog.
For a moment,the fog faded away,
rewealed another traveller in time..
..just a dark,unclear shadow,
but still rising in its own special way,
absolutely there.

I stood on "my" side,stretched out my hand..
curiously..

The "shadows" ideas were as beautiful as they were brilliant,
food for my mind,
kept me going on..thankful
..and the feedback returned me healing,
kind and simple healing.
Like a featus I started sleep,dream and grow again.
I heal

The connection was there.
(Eagle-people are whirling playful in the sky)
The shadow streched out and asked:
"Who are you?,
have we met earlier?"
"You sound so familiar to me?"

But as the coward I was,I replied:
"No,we have never met before"
(how can I nod yes,when I`m still asking the questions about the idea of myself?...)
(this is not common sense at all)

The shadow remained silent,and moved a bit back to its side.
Then the fog came back ,.slowly,
and embraced or embalmed? our quite lonely and a bit curious souls.

In the end,I was standing there again,
alone.....
..in the apperantly same, foggy crossroad.

This is my pain today.
I`m richer,
and also poorer.

I wish I was more brave.


(this is not a poem,
its quite spontanious,
its a lesson,
its about fear for reaching out a hand,
when we finally discover a very familiar soul,
in a crossroad.
Hopefully we can dear,
more and more,to learn,
what those strange meetings are all about..
..when the occation arise..)

              .


Peace.

så sant, så vacket, så lärorikt
om möten med oss själva
och andra själar i dessa fantastiska
magiska ögonblick som förändrar 
förevigt, genast, snart, nu eller sen
Lotta

Fikk lyst å omfavne deg ... har ingen ord

Takk for responsen på denne erfaringen.
Takk for klemmen.

Jag hoppas bli så brave att jag vågar skriva rakt ut som du gjort här. Den skär igenom alla försvar om varför man inte tar tillvara dessa ögonblick pga blyghet, rädsla att inte bli sedd eller förstådd. för mycket eller för lite och så går ögonblicket sin väg...

det påminner mig om en dikt av Friedrich Hebbel

hvis ett lys lokker deg, så fölg det.
förer det deg ut i sumpen, så kommer du vel opp av den igjen;
men hvis du ikke fölger det,
vil hele livet igjennom den tanken plage deg
at det kanskje var din stjerne.

det skulle var fint att kunna leva så med tanken på...av Hans Börli

Nå
et meget lite ord
Nå
Likevel rommer det
hele evigheten

Takk igjen det här behövde jag 

Takk for fine ord og sitat,Lotta
Ja,dette er noko me alle treng å bli minte på,...tydlegvis jevnleg for min del..
Som sjamaniserande er det antakeleg viktig å gjenkjenne ?
Det fins mange krossvegar,og mange sjeler her ute  i skodda.....

Ja och i varje själ kan vi se en spegelbild av något av oss själva, ibland kan en snabb blick räcka och ibland måste vi  stanna till och titta en längre stund för att förstå. Huvudsaken är att vi inte blundar ...åtminstone inte med bägge ögonen för då kan vi gå med huvudet i vägskylten. Jag tror att initieringar har mycket med det du nämner att gjenkenne? Att bli påmind om det man har inom sig men som slumrar. Vi vet men minns inte...

Kan du skrive litt meir om initieringar og kva du tenker om dei?
Eg har lite røynsle i sjamanistiske ritual,teknisk sett.

Initiering för mig är när någon med en djup kunskap eller medvetenhet, kan vara en t.ex reinkarnerad lama-lärare eller shaman, lyckas förmedla/överföra kunskapen så att ditt eget visdomsminne/urtidsminne väcks till liv. 

Sättet på vilket detta sker kan vara genom trumning, shamanresor, drömöverföring eller mantrarecitering, det spelar inte så stor roll. En skicklig lärare som känner sin elev gör det på det sätt som är bäst tillgängligt för eleven. Men men detta är ju min syn på initiering...

ordet röynsle är inget jag kan gissa mig till vad det betyder
Lotta

Takk Lotta,dette gav meg ekstra vatn på mølla...
...og mølla driv m.a eit lite,men svært effektivt bønnehjul ,i mitt indre.


Røynsle-stødig nynorskord for erfaring.

Til Final Tribe:
Jeg blir litt melankolisk når jeg føler meg inn i diktet ditt.
Så da husker jeg din herlige latter i bussen i den melankoliske stemningen der inn på en spesiell dag...

Jeg ønsker deg at denne latter og glede er altid din venn, også når det blir tåkt. 

Klem fra meg.

Eh..ja?
Takk for gode ønsker Antje,og dette ER jo  et melankolsk tverrsnitt av visse opplevelsar/erfaringer gjort over ca. 1 år(mykje inne på Sona).
Dama som lo så fælt på bussen er heilt  identisk med den i tåka og vegkrysset.Det er ein tilstand.
Og tåka er ikkje nødvendigvis vond,berre djup ubevissthet.(som letter av og til.)

Med andre ord; det går fint,eg er oppteken med mitt og alt det der,men eg stopper likevel opp og dveler litt med vilje,for det skjer ting i livet som ein ikkje alltid tek høgde for..

Hmmmmmmm...... eg hugser forresten ei brunhåra kvinne med tankefullt dådyrblikk som sat for seg sjølv på ei trapp i Samye og tok farvel med omgivelsane før bussen frakta oss bort...
Kan det ha vore deg?
Eller var det egentleg ein annan?

klemm.

"Final Tribe":


Hmmmmmmm...... eg hugser forresten ei brunhåra kvinne med tankefullt dådyrblikk som sat for seg sjølv på ei trapp i Samye og tok farvel med omgivelsane før bussen frakta oss bort...
Kan det ha vore deg?
Eller var det egentleg ein annan?

Ja og nei.
Ennå jeg og allerede en annen.
Presis det.

   

    traveller
    healing
    grow
    pain

peace 

   

Sterkt møte med ånneværa dette Final tribe.
Du er flink å tøff som går dei i møte å hjelper til.
Takk for likanes dikt og framifrå sjaman-arbeid.

Takk!
Åndeverda er rundt oss akkurat no.