Dikt... blev tvungen att skriva dikt.... Började minnas min tid i värsta kaoset, med min splitttrade hjärna och ... hjärnskadad... gud vad jag gjorde bort mig många gånger. Oftast fattade jag ATT... jag pratade knas och accepterade, men ibland fattade jag inte ENS... Begreppen var borta och jag kom till det nya och de nya människorna, som en nylandad Mr Bean!
Mrs Bean!
Glöm mig!
~
Glöm mig… Snälla glöm mig!
Jag vill inte att du ska komma ihåg mig
Inte som jag var, när vi möttes
Då den där gången, när jag var,
som jag var… Då
Skäms ibland – rodnar inne i själen
Jag skäms över tokerier
Som jag var då. Inte nu
Då… när jag var någon annan
Någon annan än nu
Någon annan än förr…
Något annat… jag vet inte vad…
I mellanrummet
Där … i en annan värld
Det var inte jag
Varken som förr eller nu
Det var inte jag, det var inte jag
Jag vet inte alls, vem hon var
Vem var hon?
Det var någon annan
Något helt galet annat
Synintrycken i skärvor
och huller-om-buller-ord
Jag vet inte, kan inte minnas
men känslan sitter kvar
Något förvirrat…
Något splittrat
Tokiga ord och tankar i trassel
En hjärnskadads trassel
Ensam inre tillvaro,
utan synbart mål eller mening
Eller fanns där en mening
som jag ej kunde se?
En metamorfosis. En tanke…
att så småningom skulle jag bli
någon helt annan...
Än förr?
Jag är någon annan
Annan än förr
Absolut annan, än jag var
där i mellanrummet, i kaos
Men också nån annan
än den jag varit förr...
Mål och mening
kanske fanns där ändå,
Men snälla du glöm mig
Glöm mig ändå…
Glöm den jag var… 2002
http://www.wrvisuals.com.au/media/files/18.jpg[/img]
