Sjaman.com – Forumarkiv

Tänkte ta upp ett ämne som jag tror passar i samfunnskategorin. Det är ett ämne som jag har en del upplevelser av men som jag gärna hade sluppit. Det handlar om generaliseringar eller "dra alla över en kam" som man säger i sverige.

Till exempel: På en större arbetsplats så leser noen i avisen om en invandrare som har stulit en cykel och säger då till sina arbetskamrater dom där j*vla invandrarna bara stjäl hela tiden! Han har med det utalandet gjort to ting, han har stämplat alla invandrare som tjuvar och han har skapat ett VI och DOM. Det rör sig ju inte bara om invandrare utan alla grupper som kan klassas som DOM. Svenskar kan ju tex använda sig av liknande termer när man pratar om norrmän, samer och tyskar, och var så säker samer, norrmän och tyskar använder sig av samma slags sätt att prata om "dom andra".

Det är ju tyvärr inte bara otrevligt och j*vligt inskränkt att döma en hel grupp människor efter några få individers handlingar. I förlängningen så är det ju tex mye lättare att gå ut i krig mot noen som man betraktar som tillhörande DOM och inte nån som är som jag själv... och det här med att dela upp oss i ett vi och dom är något som vi människor alltd har gjort och gör än idag.

Det underlättar och underblåser en del ganska ubehagelige ting såsom rasism och diskriminering. Att samarbeta med någon blir också påvirket av den här mekanismen. Samarbete stater emellan om tex miljöhänsyn eller klimakonventioner blir kanske också något av en kompromiss sett i ljuset av det här.. förhandlarna från sina respektive länder ser ju kanske efter SITT och de SINA i första hand och det gemensamma intresset om att rädda miljön i andra hand.

Det börjar ju i det lilla där vi delar upp oss i små grupper som vi betraktar som vi och dom men ju fler människor det rör sig om desto större blir vi och dom, och konsekvenserna blir också större... Vad har då nu detta med sjamanisme att göra? Jo mitt spörsmål är om man ur ett sjamanistiskt synspunkt kan göra något för att förändra dem här attityderna och tankesätten hos sina medmänniskor? Vad syns ni?

Vi kan be  og håpe på et mirakel 
for jeg tror det må et mirakel til 

Det tema som du tar opp her  det er gjennomsyret i vårt samfunn desverre - på alle plan 
og det begynner i det små - og det går i arv i generasjoner.

Jeg kan ta et eksempel : Jeg har en søster - og fordi jeg er litt "rar" og hun ikke, så har vi hatt våre diskusjoner 
På et tidspunkt var min nevø - 19 år - tilstede og overhørte en liten disputt mellom oss - og han gikk inn for å forsvare sin mor 

Han sa: "Se på deg selv da tante - du er jo så anderledes" - også målte han meg opp og ned -
Jeg svarte : "Anderledes ja Chriss - kan være enig i det, men det gjør meg ikke dermed til noe dårligere menneske."
"Jo" - svarte han - "for du er ikke som oss".

Så du vet  det starter i det små som mye annet  og får uanede konsekvenser. 

Sticks and stones my hurt my bones,
but words can never harm me.



Hexedoktor'n

Tråkig episode med din nevö Hexedoktorn   jag håper att det inte bara är att be och håpe på ett mirakel som gäller... det känns ju selfölgeligt som ett overmektigt uppdrag å forendre så utbredda och djupgående attityder, man kan kanske försöka i det lilla. Men det gör mig alltid lika frustrerad varje gång jag hör ett slikt uttalande som d du nämnde som jag ser d så är det ju dom annorlunda och inte så likriktade som sätter färg på tillvaron man ska inte behöva anstränga sig för att var precis som alla andra.

Enig i, at det er de anderledes og ikke så rigtige, der sætter kulør på tilværelsen, Rincewind. Og som du fortæller, Hexedoktor, er familien en sand kampplads udi dette! Jeg ser også en masse frustrationer, komme frem dér, end ikke på grund af anderledeshed i personlighed, livsstil etc., men på grund simpel frygt for forandring. Nogle er klar til det nye, der sker i de enkelte familiemedlemmers liv, andre er ikke – nogle har traditioner de gerne vil bevare og har følelser i klemme, når andre bevæger sig videre. Og før vi ved af det, står vi midt i en »dem og os« og en interessekonflikt.

Til dit spørgmål om at arbejde shamanistisk med dette, tænker jeg, at det må blive et spørgsmål mellem den enkelte og ånderne. Forstået på den måde, at opgaven må starte med at arbejde for større healing af sig selv, for derigennem bedre at kunne hjælp sig selv og sine nærmeste ud over denne triste reaktion på »det anderledes«. Og for nogle er vejen måske også at arbejde med det i en endnu større kreds på samfundsmæssigt niveau, i form af kunst, politisk engagement, som personalechef og så videre.

Og så er jeg bekendt med en enkelt shamanistisk ceremoni, hvor man fortæller ånderne sine ønsker om healing og kraft til navngivne personer eller grupper. Det er længe siden, jeg har lavet den, så jeg husker den desværre ikke i detaljer. – Det er i hvertfald vigtigt, at det alene er et ønske, man udtaler og ikke mere, af respekt for andres grænser. Måske er der andre sonemedlemmer som kender ceremonien eller en lignende.

Interessant tema! 

Vi og dem! Vel...det jeg tenker i første omgang er fordommer og uvitenhet.

Dette her som du nevner...at noen utenlandske stjeler og herjer...da setter man dem alle automatisk i båsen som tyver.

Det samme har du med oss alternative...noen har vært for høytflyvende eller gått ut for å lure folk, ved å påstå at de kan det de driver med...noe som viser seg å være svada. Ergo...da får vi mange som mener at ALLE vi alternative folk driver på med humbug.

Det kan virke som at mange mennesker ikke klarer å skille enkeltindivider fra grupper.

Hvordan håndtere dette sjamanistisk?

Å gå foran med et godt eksempel mener nå jeg. Vise at man kan snakke med alle...enten de er utenlandske, alternative, narkomane, fylliker, uteliggere, bankmenn, fine fruer, *harry* damer...alle.

Snakke med, lytte til...respektere og akseptere...uansett livsstil og utseende.

Jeg har fått mange rare blikk av andre som kjenner til meg...å ser meg sitte i parken og snakke med folk som er på kjøret. Blikkene da viser at de plutselig blir usikker på meg. Man kan nesten høre at de tenker* jøss, hvordan kjenner hun de personene der...og hvorfor snakker hun med dem*

Folk er redd for folk som tørr skille seg ut. Som tørr være seg selv. De får sperrer. Og her kommer fordommer inn. Istedet for å våge bli kjent med de som skiller seg ut, finne ut hvorfor man reagerer som man gjør...å kanskje finne ut at bak den fasaden så skjuler det seg et fantastisk menneske...selv om dette mennesket kanskje raver rundt i gata mer eller mindre dritings flere dager i uka. Eller er utenlandsk...eller er fillete kledd.

Jeg tror det er viktig å huske på at vår egen holdning til dette...til samfunnet...viser andre at det går ann. Det går fint ann å snakke med en utlending på gata, selv om en av hans landsmenn har blitt arrestert for å stjele biler. Det går fint ann å snakke med en healer selv om en av hans kollegaer later som han kan dette og tar seg svindyrt betalt.
Det går fint ann å snakke med en alkoholiker selv om en av hans drikkekompiser blir klin gæærn i fylla og slår i stykker det han kommer over.

(Dette var bare eksempler)

Jeg tror her at vår adferd i samfunnet...det å vise respekt og aksept for alt det som lever...er med på å sende ut positiv energi...som jeg velger å kalle en form for healing. Vi tiltrekker oss folk også...som blir nysgjerrige...vi fremkaller mye følelser i folk...både positivt og negativt...ved å være oss selv...å den biten må de nok jobbe med selv.

riktig! jeg som trodde ,at jeg skal holde meg unna alle sammen.

Ja familjen må ju vara en av dom allra minsta beståndsdelarna i den här vi och dom-kampen. Ja man kan nog lage seremonier för sina närmaste och omgivningen där ber om forandring i attityder, det är ju en väg.

Angående att genom konst förändra attityder så kom jag att tänka på Pablo Picassos "Guernica" http://sv.wikipedia.org/wiki/Guernica_% ... A5lning%29 en målning han gjorde för att sätta världens ögon på en avskyvärd bombning som nazisterna gjorde av den av det Baskiska samhället Guernica.

En målning som det hänger en reproduktion av i United nations-huset i New York. Den blev återigen politiskt brännande het i 2003 då USAs utrikesminister Colin Powell skulle tillkännage invasionen av Irak. I det rum där man hade kallat till presskonferens så hängde den 3,5 meter * 7,7 meter stora reproduktionen av Guernica... så dom fick i all hast täcka över den med ett blått tyg http://www.internationalen.se/content.php?insandare.159

Ja Silva jag tror också det handlar om hur vi bemöter folk och att vi inte dömmer dom på förhand då kanske nån annan också vågar gå utnaför ramarna. Att våga inkludera alla och att inte bara följa strömmen är nog viktigt, men rädslan för att själv bli sedd som annerledes och på så sätt hamna utanför är stor hos många.

Spennende dilemma du tar opp Rincewind

Jeg ser at vi elsker å konkurrere om seiersplassen nr.1 ingen over å ingen under (syndromet?)
Janteloven er snekret av en sportsmann som visste å ta innersvingen på hele norges befolkning,

"teleterkji":

Spennende dilemma du tar opp Rincewind

Jeg ser at vi elsker å konkurrere om seiersplassen nr.1 ingen over å ingen under (syndromet?)
Janteloven er snekret av en sportsmann som visste å ta innersvingen på hele norges befolkning.

Er det blitt en konkurranse? Jeg trodde slikt kom fra hjertet...å ikke er et syndrom...men empati!

Hörde att jantelagen hade blitt begravd... men den har återuppstått isånafall. Tror mye av dom här attityderna och mekanismerna sorterar under just jantelagen. Du ska inte tro att du är nåt.. Du ska inte tro att du vet nåt.. Du ska inte tro att du kan nåt som vi inte kan osv. vi må snarast begrava den igen och ordentligt den här gången

"Rincewind":

Hörde att jantelagen hade blitt begravd... men den har återuppstått isånafall. Tror mye av dom här attityderna och mekanismerna sorterar under just jantelagen. Du ska inte tro att du är nåt.. Du ska inte tro att du vet nåt.. Du ska inte tro att du kan nåt som vi inte kan osv. vi må snarast begrava den igen och ordentligt den här gången

Janteloven er et godt eksempel på kunst, der gør en forskel . Den gør mig opmærksom på problemet og mine skyggereaktioner. Måske er opmærksomhed den vigtigste del af løsningen?

Bare det at en benevnelse som "janteloven"  kommer opp, får meg til å grøsse.
Er forøvrig enig med Silva her. Tror det som skal til er at vi har et medmenneskelig og naturlig forhold til ALLE. Og også viser det når det oppstår negative samtaler rundt en person som ikke er der og kan forsvare seg. Man kan selvfølgelig holde kjeft og ikke blande seg opp i det, og dermed tenke at man har sitt på det tørre. Men for å i det hele tatt kunne påvirke til en endring når det gjelder dette, er det utrolig viktig at man uttaler seg. Og jo flere som viser denne innstillingen og jo oftere den blir vist, jo større sjanser er det vel for at problemet kan løses.
Man kan nok både holde sermonier og be i hytt og vær og på denne måten sende ut positive signal, som kan være til hjelp...sånn energimessig sett. Men den verdenen vi nå lever i er så overveldende fysisk at jeg tror nok det må mer konkrete, fysiske, verbale handlinger til for å få bukt med en slik problemstilling.
Så det er bare å gå¨ut, snakk høyt, rett fra levra og spre det ditt hjerte er fyllt med.
Jeg er bombesikker på at det får ringvirkninger!

Jeg også grøsser av ordet *jantelov*

Veldig bra skrevet Kira! 

For noen år siden var jeg på byn. Edru. På vei hjem traff jeg en gammel kompis...som for èn gang skyld på lenge også var edru. Men i byen var han kjent som *en av de på kjøret* Jeg ble glad over å se at han så så fin ut...å vi ble sittende å prate utenfor en resturang.

En gjeng med *kule* gutter var på vei mot oss. Noen andre såkalte barnebekjente jeg hadde. Den ene av dem ble så tøff. Begynte å slenge spydige kommentarer fordi jeg satt og snakket med denne personen. Jeg overså dette fullstendig. Han jeg pratet med sank sammen...og sa han forsto om jeg ikke ville prate med ham lengre. Jeg fikk så vondt.

Denne gutten i gjengen ga seg ikke. Da han kom med en av de værste og spydigste kommentarer jeg har hørt...reiste jeg meg opp...stille og rolig...gikk helt bort til ham og sa:

*Om jeg hadde fått valget om å måtte tilbringe resten av min tid med èn av dere to...hadde det blitt han...for han har iallefall noe vettug oppi hodet sitt. Deg hadde jeg ikke tatt i med ildtang en gang.

Resultatet var at gjengen lo. Han ble så snurt...og skamfull. Jeg var kanskje slem...men når jeg så hvordan min gamle kamerat lyste opp...over å bli støttet opp om...var det verdt det.

Og det er en sabla deilig følelse å stå opp for noen som trenger det...selv om det resulterer i at andre ser på meg som rar. Men min erfaring er vel heller at jeg blir møtt med respekt. Folk vet hvor de har meg hen. De vet jeg er ærlig. Og de vet at jeg slenger ikke slike kommentarer...kun når noen oppfører seg dårlig mot andre.

Jeg har selv blitt behandlet opp igjennom som om jeg var en ting...eller en filledokke man kunne ta frem å leke med når det ikke var annet å gjøre...jeg vet hvordan det er å bli sett ned på. Og jeg vet hvordan det er å ikke få støtte av andre...fordi de ikke tørr.

Jeg tenker på en setning som har grodd fast i meg.....å det er *Å ta grepet*

Silva:*Om jeg hadde fått valget om å måtte tilbringe resten av min tid med èn av dere to...hadde det blitt han...for han har iallefall noe vettug oppi hodet sitt. Deg hadde jeg ikke tatt i med ildtang en gang. Ja d var litt elakt men han skjönte nog att han hade betett sig dumt iaf
Ja det är nog stark medicin å åpne kjeften når man föler att samtalen och tonen blir usaklig. Det i kombination med positive energier må ju vare en ganske bra och verkningsfull kombinasjon. Och bare det att vi diskuterer det på den här tråden ger ju ringar på vattnet och lyfter upp problemet i ljuset.

  La oss kaste flere steiner ut i vannet - store steiner - som lager mange, mange, ringer... 

  også kan vi holde en sermoni - hvor vi begraver janteloven en gang for alle! 

    La oss ta grepet. 


Hexedoktor'n