Sjaman.com – Forumarkiv

I disse tider, hvor den indre lengselen tar så mange former..

Den totalt skeptiske tror på ingenting  (legning: for mye hjerne og lite hjerte)
Den fullstendig naive tror på alt  (type: for "mye" hjerte og lite hjerne)

De fleste bruker mye tid på å definere sitt jeg og dets ståsted en plass i mellom disse to..
Ikke for nær de hjerteløse og inntørka skeptikerne, og heller ikke for nær de nyreligiøse, hallelujafolket med lysmesterdelfiner skinnende i blikket (takker for delfinene, trumman!)

Det er ingen grunn til å bruke mer tid på disse spørsmålene, det klareste konseptet jeg har funnet er å "tro på"

alt og ingenting


Alt det finnes ord og konsepter for, finnes, i en viss forstand, hvis man ser etter på rett sted. De finnes ihvertfall i idèenes verden, i de åndelige sfærer. Dette er en sannhet, en relativ sannhet.

Absolutt sannhet er at ingenting finnes. Verden er en drøm, universet, kosmos, all materie, indre drømmebilder, guder og arketyper  - alt er konsekvenser av den ene årsaken, den ubevegelige beveger, det store mysteriet, det unevnelige bak og i alle ting.
Det som vi ikke helt vet hva er, men som føles så godt.

Alle de mer eller mindre lattervekkende idèene kommer fra denne ene forvirringen - at vi lever i en materiell, fysisk verden, og så strever etter å "være åndelige"

Men materien er en konsekvens av ånden/mysteriet..

Derfor "tror" jeg på alt og ingenting. "Ingenting" leker seg ved å bli til "noe", og dette "noe" kan ta den form det vil, både innenfor og utenfor våre konsepter og forventninger

Neste gang du "legger en kabel", sett deg ned på kne og tilbe den til tårene strømmer. Bare et forslag. Det vil være god trening både i hengivenhet og ikke-dualistisk enhetsforståelse, samt i agnostisk ironi...

(Kanskje kan vi starte en ny åndelig retning. Vi kan kalle den "radikal bhakti-agnostisisme"..)

(    /  )

Alle de mer eller mindre lattervekkende idèene kommer fra denne ene forvirringen - at vi lever i en materiell, fysisk verden, og så strever etter å "være åndelige"

Men materien er en konsekvens av ånden/mysteriet..

Jeg melder meg herved inn i "radikal Torstein-agnostisisme". Imidlertid vil jeg gjøre den kloke herremannen oppmerksom på at jeg er kronisk ubarmhjertig svikefull i min omgang med religiøse bevegelser.

Men inntil sviket:
Din hegivne nn

Monism och dualism, tänker jag på i begynnelsen av ditt inlägg... sedan kom du in på "kablar"    och då tappade jag nog tråden och såg mig själv sitta och tillbedja en sånn... Kul att tänka på. Tänkte en god stund på det... mmm.
Jag vet inte vad jag tror, för jag tänker inte så mycket på det. Jag är liksom mer i ett varande.... Var är jag i då? I den ordinära och den icke ordinära värden... Är det två värdar? Eller bara två olika sätt att uppleva samma värd? Jag tror på det senare, men det är inte monism och inte heller dualism... eller? Och heller inte parallellvärldar som i strängteorin. ... Är det samma som allt og ingenting? Har ingen aning. Ingen aning alls... men jag vet vad en kabel är... 

en form for kabala

hvor vi dyrker den svikefulle hengivenheten, fleksibelt stivsinn og frigid gruppesex

    (Brus, Lie)

hjelper ikke dette: 
så kanskje dette: 


pløtslegen ble jag så uomsvært tyst, jag vils inte talast mera i kveld, eks-lingen min

Oj nu blev det jobbigt... mitt i natta
Vill INTE slå mig i huvudet
Så jag tar nog en    (Bruce Lee?)

                     

Jeg er bare en narr. Jeg vet ingenting. Jeg tror på ingenting. Og på alt, noen ganger.
Men lengselen er større enn alt dette, hva jeg enn måtte tro eller ikke. Større enn meg selv.
Av og til tror jeg at jeg vet. At vi er både og. Vi er ditt og datt, både det og det. Motsetninger, paradokser, alt i ett.
Når vi kan se igjennom dette, kan vi puste fritt. Det er hva jeg tror, idag. Alt finnes, alt er en drøm.
Absolutt sannhet tror jeg ikke på, for jeg tviler på alt. Lengselen er det eneste jeg tror eier noen sannhet.

Hvor komplisert skal det være, en sommernatt? Bak huset sitter en en gammel klovn å skratter.

"Freudiansk felsägning" brukar man ju säga, när man sier feil, men på en måte at det passar ens situation.

Det är nog bara svenskar som ser att jag i går kväll har skrivit om värd (vert)... istället för värld (verden)   
Så... jag citerar mig själv:
Var är jag i då? I den ordinära och den icke ordinära värden...
Det kan ju bli mycket intressant. Jag ska fundera på vilken värd (vert) jag är i...

Borde ha valt  men det gör så ont...