Sjaman.com – Forumarkiv

Man kan söka länge och långt borta efter kärlek. Men det kan vara till stor trösta att veta att det finns en källa av kärlek inom dig själv. Om du litar på att den källan finns där så kommer du att kunna väcka den till liv.

Följande övning kan hjälpa dig att bli medveten om att det går. 

"Föreställ dig ett livgivande flöde av samhörighet, välbefinnande, frid och tillfredsställelse. Frammana i ditt inre synen av hur det livgivande vattnet från den källan tränger upp ur den torra jorden på den del av ditt hjärta du har försummat. Låt den spridas så att den flödar över hela din kropp och om du vill vidare till din omgivning, hela byn, landet, världen..."

Gör övningen när som hellst du har en stund över och gärna innan du somnar så befinner du dig i ett ständigt flöde av utveckling och samhörighet. Och när du vaknar på morgonen upplever du en fantastisk, lågmäld glädje i dig själv

Ur boken ANAM CARA, keltisk visdom om vänskap och kärlek, John O´Donohue, omskriven o tolkad av mig

Ser ut som en flott øvelse, den skal jeg prøve. Den minner litt om en øvelse ailo bruker på sine kurs, hvor man henter opp vann fra jorden.

Mvh Stridshjelp

Det var en fin övning som alldeles säkert fungerar

Jag försöker finna sätt att koncentrera mig på det vackra, sköna och njutningsbara. Vi befinner oss i en tidsålder då våra innersta önskningar kan bli verklighet. Då kan det vara fint att kontakta det ljusa inom oss FÖRST och sedan ge oss tid att sätta oss ner och ställa oss frågan:

VAD VILL JAG VERKLIGEN, inte vad jag tror jag vill utan VAD ÄR MIN INNERSTA ÖNSKAN

Varför vill vi vara schamaner om vi inte tror på att vi kan uppnå något extra fint genom att kunna finna healing inom oss själva och till andra. Vad ska vi hela om det inte finns ett vackert och livskraftigt liv att helas till?