Sjaman.com – Forumarkiv

I den stora världen ges fantastiska paradisiska bilder av ett liv efter detta.Paradiset dit vi får komma om vi har gjort goda gärningar under en livstid. Tillsammans med några unga människor på en skola läste jag om en "båtbegängelse" en begravningscermoni från 900-talet.



Berättelsen om hur man begravde en hövding vid floden Volga återberättades av ett arabiskt sändebud som bevittnade ritualen.Han berättade i detalj hur man offrade och hur man klädde upp den döde och hur man skar upp hundar, hästar, kossor,med mera.



I hans berättelse ingick även hur en trälkvinna frivilligt sade ja till att dö med sin herre.Han berättar att när man en gång sagt ja till detta så fick man inte ändra sig.Hon vaktades och sköttes då av två andra trälkvinnor och fick dricka "nabid", någon slags rusdryck vad jag förstår, och hon leddes in i olika tält där männen i tälten hade "umgänge" med henne och sade sedan till henne att "hälsa din herre att detta gör jag av kärlek till dig".



Till slut efter att kvinnan hade lyfts upp över en fiktiv gräns mellan de levande och det dödas rike och hade yppat ord om att hon såg sin mor och far på andra sidan och att hennes herre väntade på henne. Då fick hon ännu mer "nabid" att dricka och sjöng farväl till sina väninnor. Hon drogs ånyo in i ett tält där hon hade ännu mer "umgänge" (med sex olika män). Därefter hölls hon fast i armar och ben och ströps av ett rep som två av männen drog åt varsitt håll och sedan högg "dödsängelen" (en kvinna) kniven i hennes kropp flera gånger och slutligen placerades hon bredvid sin döde herre.



Jag läste och vi talade om hur denna händelse skulle ha rubricerats idag. Svaren blev, mord och gruppvåldtäkt på en neddrogad kvinna. Folke Ström (bokens författare) talade om de sexuella exesserna som en önskan om att överföra livskraft till den döde och han talade även om att kvinnans extas var ett faktum. Det arabiske sändebudet berättade (på ett"objektivt" sätt) att männen slog träpinnar mot sina sköldar för att inte de andra kvinnorna skulle höra kvinnans skrik och inte vilja dö med sina herrar. Sändebudet tyckte också att trälkvinnan såg förvirrad ut (EXTAS? FOLKE STRÖM???).



Okej paradiset och allt det fantastiska som ska hända där och då (EFTER DÖDEN!!!)är säkert otroligt vackert. Bilder vi ger varandra för att klara av det okända, det osäkra som livet och döden innebär. Paradiset som nu rättfärdigar till kulter och löften om en säker och skön plats att komma till när vi väl har dött. Detta paradis som har rättfärdigat så många övergrepp och kränkningar inom dödskulter och självmordsaktioner. Är detta kanske inte svart magi= massmanipulation som vi utsätter varandra för.



Är det inte fegt att tala om paradiset efter döden när man ännu lever ? Borde vi inte tala om paradiset innan döden nu när vi lever? Om paradiset nu är en plats för kärlek och glädje och högsta livskvalitet för allt och alla. Då skulle vi ha mycket att göra för att få till ett paradis här och nu! Är det kanske lättja och maktspel som gör att vi placerar det i döden, efter och bortom livet? Som ett möjligt lite halvmanipulativt löfte att ge till någon som lider nöd under sin livstid.Detta för att slippa undan det egna engagemanget för allas glädje och bästa och möjligheter?



En utav ungdomarna som var med och läste tyckte att det var möjligt att trälkvinnan var i extas eftersom hon hade sagt ja "frivilligt" till att dö med sin herre och att hon säkert trodde på det paradisiska som skulle ske efter döden.Jag tyckte att så kunde man nog säga om man förnekade henne den naturliga känslighet som ett människoliv skulle kunna besitta och som borde få försvaras till varje pris enligt mig. Den känslighet som går förlorad i droger och våld och ständiga kränkningar.



DROGER VÅLD EXTAS DÖDEN PARADIS? Jag får problem med kopplingarna? Kanske akademin kan vrida till det lite mer så jag kan bli mindre radikal och mer "flummigt accepterande" och liberal.



Jag undrar över den extas som en kvinna påstås uppnå genom att drogas, våldtas och dödas enligt Folke Ström (svensk religionshistoriker 1900-tal tror jag). Jag undrar om orden som vi använder för att benämna något inte är förbannade/gandade av oss själva och vår egen arrogans. Vi slarvar med orden och tankarna som finns här och nu i livet och talar oss istället varma om döden och förklarar människans vansinne med kultiverade förvirrande begrepp. Är detta för att slippa se våra egna medmänniskor djupt in i ögonen och förstå, uppleva och känna var och ens rätt till ett paradisiskt liv. Fyllt av livslust och glädje.



Eller vet jag inte vad ordet extas betyder längre...Folke?

<t>Interresant og skrekkinngytende lesning dette her. Det er egentlig vanskelig å kommentere syns jeg.

Å bruke ordet ekstase i den sammenhengen virker jo temmelig søkt. Kanskje den rusdrikken bidro til en form for overgivelse .... det må jo være det glade vanvidd å opplevenoe sånt. Og de bolde herrer trengte vel en falsk forklaring å gjemme seg bak.

I eldre kristelig ånd skulle vi slite for brødet og frykte Herren, mens paradiset var belønningen etterpå...

Det er en tung historie vi må riste av oss. Det slår meg bare at det var dette Jesus snakket om; å skape himmelen på jorden, her i mellom oss. Vi er litt trege av oss, men noe skjer jo heldigvis.</t>

<t>Det problematiska för Jesus med paradiset/himmelriket på jorden var ju att den paradisiska bild han hade var baserad på att kontakten mellan mannen och kvinnan inte fick vara sexuell (Adam och Eva, Maria och Josef) och att kunskapen som föddes under ett samlag sågs som ett ont gissel (ormen,blygsel, medvetenhet, undermedvetenhet). Att se varandra som man och kvinna, med de likheter och skillnader som detta innebar, stred mot den frid och fred som tidigare hade varit rådande i den paradisiska miljön.



Vad jag skulle tro är att bilderna från paradis-myten egentligen handlar om, är att människan försökte göra sexualiteten och den kontakten till en först och främst materiellt synlig/rationellt, förnuftig eller oförnuftig handling.Detta gav en kall syn på människans sexualitet och dess kreativa icke materiella psykiska aspekt .Denna materialistiska, kylslagna, rationella syn på människans längtan till varandra, är den som förnekar människors förvandling i varandras närhet, som förnekar detta som en källa till kreativ kunskap. Det att låta värmen och vitaliteten flöda fritt dem emellan.



I denna kylslagenhet har regler, moral, förnuft och påbud av olika slag tagit form.Man har trott att det handlade om att det var närhet och intimitet som varit det dåliga, den svarta mellanmänskliga magin och inte sett denna intimitet och närhet som en möjlighet att utvecklas tillsammans med andra. Då på ett oförutsägbart, omedvetet, irrationellt, oförnuftigt ( dock inte aggressivt), äventyrligt, outgrundligt,glädjande, tokspännande sätt.



Detta fick inte bli en skön paradisisk bild, utan sexualiteten förpassades till syndarnas näste. Paradiset skulle kontrolleras av Herren och inte Herren och Damen tillsammans.Damen gav världen en son som skulle offras på ett kors för att Herren hade givit den första Damen en syndfull väsande orm att bli förförd av och Herren kunde därför inte beakta människan som en paradisisk värdig varelse längre. Mannen och kvinnan kastades ut i kylan. Kanske fortsätter de att älska varandra i alla fall. Man får ju hoppas!



Sexualiteten är först och främst en osynlig mänsklig verklighet enligt mig, eftersom den utmanar vårt psykes låsta positioner och fasta värderingar. Efter varje intimt möte med en kärlekspartner, lämnar man partnern med en fördjupad kontakt och erfarenhet (kanske inte konfliktfri,kanske till och med med totalkris).Faktum kvarstår att man aldrig är densamme efter det. Något nytt har satt sina spår, har tagit form, har utmanat och utvecklat ens fasta positioner. Man bär kanske frågan: "Vad var det som hände egentligen? Svaret på den ger nya bilder, föder nya mönster, skapar nya vägar. Ger nytt liv och ny känslighet. Det ger ny kunskap och även nya insikter som tex. att på något sätt är vi lika, men ändå är vi så olika.



Jag tror att människans paradis på jorden måste se annorlunda ut än de himmelrike som Jesus vågade föreslå, det måste inkludera hela människan och inte reducera henne till ett odjur eller en gud eller en kropp eller en själ eller en virus eller en hormonbomb.Vi måste se vad vi menar när vi säger något om varandras osynliga och synliga världar och förhålla oss till de inre förvandlingarna som möjligheter och inte faror. Det är det inuti oss som stelnat och inte förvandlas eller försätts i kris som är farligt inte tvärtom.Åsynen och närheten till en härligt skön människa, man eller kvinna, bör göra oss svimfärdiga och mjuka. Naturen andas, skogar, djur och människor, det finns ingen anledning att stoppa detta paradisiska flöde :icon_lol: .</t>

"katrinxy":

Jag läste och vi talade om hur denna händelse skulle ha rubricerats idag. Svaren blev, mord och gruppvåldtäkt på en neddrogad kvinna. Folke Ström (bokens författare) talade om de sexuella exesserna som en önskan om att överföra livskraft till den döde och han talade även om att kvinnans extas var ett faktum. Det arabiske sändebudet berättade (på ett"objektivt" sätt) att männen slog träpinnar mot sina sköldar för att inte de andra kvinnorna skulle höra kvinnans skrik och inte vilja dö med sina herrar. Sändebudet tyckte också att trälkvinnan såg förvirrad ut (EXTAS? FOLKE STRÖM???).



Okej paradiset och allt det fantastiska som ska hända där och då (EFTER DÖDEN!!!)är säkert otroligt vackert. Bilder vi ger varandra för att klara av det okända, det osäkra som livet och döden innebär. Paradiset som nu rättfärdigar till kulter och löften om en säker och skön plats att komma till när vi väl har dött. Detta paradis som har rättfärdigat så många övergrepp och kränkningar inom dödskulter och självmordsaktioner. Är detta kanske inte svart magi= massmanipulation som vi utsätter varandra för.



Är det inte fegt att tala om paradiset efter döden när man ännu lever ? Borde vi inte tala om paradiset innan döden nu när vi lever? Om paradiset nu är en plats för kärlek och glädje och högsta livskvalitet för allt och alla. Då skulle vi ha mycket att göra för att få till ett paradis här och nu! Är det kanske lättja och maktspel som gör att vi placerar det i döden, efter och bortom livet? Som ett möjligt lite halvmanipulativt löfte att ge till någon som lider nöd under sin livstid.Detta för att slippa undan det egna engagemanget för allas glädje och bästa och möjligheter?

Spennande tankar du har om dette, Katrinxy.

Vikingbegravelsen ved Volga har også undra meg.

Fann ein fin artikkel om gravskikkar som sneiar innom temaet.

http://folk.uib.no/gsuto/ArtiklerWeb/UBASnordisk2/Oestigaard_Intro_lowres.pdf

Ellers trur eg ofte det kan bli vanskeleg å tolke eit forgange begravelseritual frå ei svunnen tid med vår tids

begrep.

Religiøse riter eller manipulerande makthandlingar?

Her er nok mykje som kan misforståast i lys av åra som har gått. Eller?

Og kva med ho som avslutta den drogebefengte trellkvinna sitt jordiske liv, Dødsengelen-prestinna-volven?

Kven var ho?

Kva makt hadde ho?

Manipulerte ho kanskje med livskreftene(sex,død,ekstase) til både kvinner og menn her?



Her eit anna aspekt ved den sterke drykken og den angivelege ekstasen til trellkvinna klippt frå Wikipedia(orsak igjen) :

Meanwhile, the thrall girl went from one tent to the other and had sexual intercourse with the men. Every man told her "tell your master that I did this because of my love to him". While in the afternoon, they moved the thrall girl to something that looked like a door frame, where she was lifted on the palms of the men three times. Every time, the girl told of what she saw. The first time, she saw her father and mother, the second time, she saw all her relatives, and the third time she saw her master in the afterworld. There, it was green and beautiful and together with him, she saw men and young boys. She saw that her master beckoned for her.[9] By using intoxicating drinks, they thought to put the thrall girl in an ecstatic trance that made her psychic and through the symbolic action with the door frame, she would then see into the realm of the dead.[8] The same ritual also appears in the Icelandic short story Völsa þáttr where two pagan Norwegian men lift the lady of the household over a door frame to help her look into the otherworld.[10]



Kanskje er også det meir kjende grav-ølet også ein rest av slike skikkar,for liksom å forsikre oss om at det fins ein flik av paradis bakom den mest harde røyndom? ::)

<t>Jeg tror også man bør være forsiktig med å bruke vår kulturs moralbegreper når man skildrer mennesker som levde for tusen år siden

som hadde helt andre livssyn, verdier og normer enn vi har i dag.

Ibn Fadlan var muslim, og dette påvirket nok hans beskrivelse av vikingene ved Volga.



Over til paradiset. Paradiset må være et annet sted, tenker vi. Denne verden er jo full av lidelse og synd. Naturen (vår indre, dyriske natur og den som er rundt oss) må derfor være ond, og vi må heve oss over den, kultivere den, hogge den ned, utrydde den og fornekte den. Vi må ha en Gud til å herske over menneskene, menneskene må herske over dyrene og mannen må herske over kvinnen. Hvis man ikke underordner seg og følger reglene blir man straffet.



Dette er den såkalte kunnskapen om godt og ondt, renhet og synd, som gjorde at vi ble drevet ut av paradiset.

De som tror på denne myten er ironisk nok ivrige etter å videreføre kunnskapen, og mye faenskap har fulgt i deres fotspor gjennom historien. Tortur var et nødvendig virkemiddel for å frelse gjenstridige sjeler, og selv om de døde av skadene hadde man gjort en god gjerning ved å sikre dem evig liv i himmelen.



Det hadde kanskje vært lettere om man i tankene ikke hadde flyttet paradiset til et annet sted, og dermed gjort plass til helvete til jorden. Kanskje det er på tide å ta paradiset tilbake.</t>

Spennende! - dog etter den første kvalmen hadde gitt seg



Det er mange interessant vinklinger i denne historien, men den som facsinerer meg mest er fra trellkvinnens ståsted. Og hennes påståtte opplevelse av paradisiske ekstase.



Jeg tror det er fullt mulig at hun oppnådde tilstanden av Paradis ved å overgi seg og gi slipp på livet. Den tilstanden ble nok også forsterket ved drikken Nabid, som jeg forstår er det samme som kalles "Magisk øl"(?). Denne drikken var ivertfall et "vanlig" entheogen på den tiden, laget av urten Bulmeurt.



Paradis er en tilstand, og kan oppleves hvor som helst - etter min mening

<t>"They "thought" to put the girl in extatic trance"..."man ska vara försiktig tusen år har gått vad kan vi veta om deras föreställningsvärldar"..."nära döden kan man nog uppnå ett paradisiskt tillstånd av trance,med hjälp av drycken Nabid"..."vem var dödsängelen kanske hon hade manipulerat situationen"...



Först "hon var en frivillig till att dö vid sidan om sin herre" trälkvinnans frivillighet kan vi kanske sätta in i rätt sammanhang,hur frivillig var hon i sitt liv som träl. Hon visste inte hur allt skulle gå till tror jag för då hade hon aldrig sagt "Ja" och om hon visste det och sagt ja till det så tror jag att hon var väldigt manipulerad av både tro och tradition och sina medmänniskor.



Om man dricker sig berusad med hjälp av andra och sedan idkar sex med många olika män i vars tält man blir indragen i och sedan blir avrättad på ett grymt och makabert sätt.Kan man då verkligen tala om extas? Folke Ström kunde!Tydligen ser få människor skillnaden på extas och chock.I trälkvinnans fall sattes allt normalt tänkande ur spel och man kallade utnyttjande av henne, en redan ofri kvinna, för umgänge . Vad offrades egentligen? En billig arbetskraft?Var det verkligen ett offer? Vad är det för offer? Att offra någon annans liv som man dessutom tidigare hade förgripit sig på sexuellt och tvingat arbeta gratis. Det är väl inget offer?



I mitt liv har jag både blivit våldtagen som 18-åring, drogad och indragen i skogen av ett gäng äldre killar som 15-åring. Killarna ville att jag skulle tro att det var en lek eller test man måste gå igenom för att bli vuxen. Jag slog vodkaflaskan ur handen på dem först eftersom jag inte tyckte om det de gjorde.Sen resignerade jag och trodde att det hade någon mening det de gjorde,extas???



Jag har upplevt den genomskinliga vakenhet som kan infinna sig när man är med på cermonier med rituella tekniker som har syftat till att nå en tranceliknande extas. Där har glädjen och kärleken legat till grund för ritualen och viljan att hela något eller hylla något,alla har varit inkluderade. Inga droger har behövts inte heller några gudar,inga kränkningar och ingen aggressivitet.



På svenska kallar vi det bondförnuft...det när man inte låter sig luras av vackra inlindade förklaringar utan tänker efter självständigt, vad som är rimligt att göra med en annan människa utan att skada den. Dödsängelkvinnan hur blev hon det? Varför blev hon det? Kunde hon manipulera med männen. Jag vill inte tänka mig att omyndigförklara männen och säga att jag vet bättre. Därför anklagar jag dem för att förringa en kvinnas människovärde och förneka hennes känslighet.

.</t>

<t>Usj....dette viser hvor utrolig farlig det kan være å sammenblande sterke midler av ulike slag. Ekstaser, euforiske midler, seksualitet, makt og overgrep, spiritualitet, liv og død......fytti grisen! Tror neppe det går an å stå i sterkere utfordringer enn alt det der på en gang. Kjenner gufset lang vei her.



Jeg må nesten fortelle igjen en liten historie som jeg tidligere har delt her inne. Tipper at Final Tribe husker den. Hun var på et merkelige vis med på å få den frem i meg.



"Jeg" var en ung flott mann som stod på toppen av en pyramide i SørAm. Ekstatisk full av både frykt, ærbødighet, stolthet, spenning, mot, hengiven tillit til Gud og kjærligheten mm. "Jeg" var blitt utvalgt til å ofres til Gudene. Det var en stor ære og intet menneske skulle kunne komme nærmere Gud enn ved nettopp å ofre sitt hjertet til Gud (solguden). "Jeg" stod der på toppen av pyramiden og med store menneskemengder rundt, ble skåret opp i levende live, og hjertet ble tatt ut. Fysisk veldig smertefult, men allikevel "tålelig" pga ekstasen mm. Du skriver "Tydligen ser få människor skillnaden på extas och chock". Dette hadde ingenting med ekstase å gjøre, det var et vannvittig sjokk.



Og lærdommen kom etterpå.



I mellomlivet/etterlivet fikk jeg oppleve en annen type smerte, en verre en. En sjelelig smerte av total fortapthet og misforståelse. Jeg fikk vite at det var meget fjernt fra å tilbe noen Gud det å skulle ofre/gi hjertet sitt til Gud på en slik måte. Det var som om det var den aller støste misforståelse, ga meg en uendelig avstand til Gud også når jeg opplevde ren sjelseksistens. Jeg kjente en enorm fortvilelse, avvisning (av/fra meg selv?) og total meningsløshet. Det gjorde virkelig vondt i sjela og det var en tilstand jeg måtte være lenge i. Det kjentes som en evighet fra der jeg var. Muligens var det en slags straff jeg ga meg selv?



Jeg tror ikke menneskers oppfinnelser av slike "ritualer" har noe som helst Gudommelig ekstatisk ved seg. Menneskeheten har gjort mange slike ting hvor sterke virkemidler er med på å "rettferdiggjøre" disse handlingene. Det er oppbygging og misbruk av sjokktilstander. Måten de har spilt på de dypeste strenger i oss på er som de verste overgrep. Overgrep på sjelsnivå stikker dypt. Snev av dette kan kanskje foregå også dag? Men da i andre former? Kanskje har vi som sjeler også en del minner fra slike ting? De kan virkelig være tøffe å hele når de ønsker å gjenskape seg selv muligens?



Det som hjalp meg litt med den nevnte fortellingen var at jeg en ukes tid etterpå ble vist litt mer av det livet jeg den gang levde. Jeg fikk se at jeg bodde med min familie som jeg var meget glad i. Jeg fikk se at det å ta et slikt "høyverdig" valg ville sikre deres eksistens videre. Ettersom det ble hyllet at jeg gjorde som jeg gjorde så ville min familie for alltid bli æret og gitt materiell rikdom. Da forstod jeg at jeg faktisk ikke bare hadde tatt valget av kjærlighet til Gud, men også av kjærlighet til de som jeg virkelig var glad i. En skrudd måte det også, så klart...men det ga litt mer mening.</t>

[quote="katrinxy

Dödsängelkvinnan hur blev hon det? Varför blev hon det? Kunde hon manipulera med männen. Jag vill inte tänka mig att omyndigförklara männen och säga att jag vet bättre. Därför anklagar jag dem för att förringa en kvinnas människovärde och förneka hennes känslighet.

[/quote]

'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''

Vel,ho var trell i sitt jordiske liv, og forsette som trell(og medium) i eit døds og overgangsrituale.Kva rolle ho hadde som trell for denne høvdingen er ikkje lett å spå, men relasjonane var sikkert sette på førehand.

Ellers har det i graver i Midt-Austen vore funne tjenarar i mange graver, neddopa og drepne.

Amerika hadde sine ofre, spesielt i Peru og i haugane lengre mot nord.

Tjenarar, konkubiner,barn, dyr og ting...

Nokre slektningar gikk i døden frivillig saman med sine kjære.

Eller var det ikkje frivillig?

I Middelhavet ein stad ofra truleg ein maktperson til slutt sin dyrebare son for å roe naturkrefter som gikk amok.

Militærstatar ofrar mennesker i dag, for makt og ære og Gud veit.

Forskarar og lekfolk døyr av kreft,stress og anna for at andre skal få vere oppegåande.

Det er offer heile vegen.... for kjærleik og velferd eller noko anna?

Kan eg dømme kongane i Ur?

Skal alle volvene framstillast som blodtyrstige dritkjeringar ?

Kva veit eg eigentleg?

Det var sikkert like glamorøst for trellkvinna å følgje herren sin inn i paradiset dengong, som det er for ein unggut i dag å bli avbilda i skinande kvit uniform, før han vert sendt for å opprette "fred og sivilisasjon" på stader han aldri har vore..



Likevel;Eg kjenner harme over det du Katrinxy har opplevd.

Det er feil og grusomme handlingar av dei som gjorde det.

Tanketomhet og grådighet basert på kast og bruk-samfunnet me lever i.

Eg ynskjer deg fred,renselse og kjærleik i den notida du lever i, sameleis som eg ynskjer fred til alle dei som eingong var levde og døydde i ei fortid der premissane kanskje var noko annleis.



Smerte er smerte i alle tider.

Angst er angst i alle tider.

<t>Offer eller manipulation med andras och det egna inre?Svart magi?

Offer kan se ut så här för mig. När jag ger allt,utan tanke på att få något tillbaka, utan girighet, utan manipulativa biavsikter, utan att ta någon annans rättighet ifrån dem. Då jag ger och i givandets stund kommer tystnaden, den kompakta talande tystnaden i sin helhet, som berättar för mig att detta var ett offer. Då först efteråt.



Jag handlade med bara en avsikt, att ge något som för mig i den stunden betydde allt och som av någon anledning jag aldrig kunnat tänka mig att ge bort.Jag tänkte inte, jag bara gav, i rätt stund, på rätt plats, till rätt människa eller med rätt avsikt, som låg långt bortom mitt vardagsförstånd och min vardagsaggressivitet.Det är lätt att blanda ihop korten här och tro att "bortom vardagens förstånd" skulle vara likställt med rätten att förneka och kränka en annan människas känslighet och lika värde och lika rätt till glädje och livslust som alla andra. Jämför med tankarna om trälkvinnans påstådda extas och inte som jag tror chocktillstånd i total utsatthet för människors aggressivitet och tro på manipulativa värden.



Att förhandla sig till en plats i paradiset med sekundära avsikter är kanske inte vägen till paradiset.Både tyrannen och slaven har ett manipulativt språk. Allt för att vinna fördelar, slaven riskerar sitt liv om den säger sin sanning till ägaren/bossen. Tyrannen måste hota, undanhålla och manipulera för att kunna behålla sitt maktövertag.



Som kvinna och mor blev jag tvungen att göra upp med dessa manipulativa aspekter i mitt språkbruk. Jag bestämde mig för att inte använda språket för att dölja min avsikt och lust att kommunicera något specifikt. Jag slutade säga till mina barn "om du gör så ska du få" det ena eller andra.Jag slutade med både hot och belöningar som låg långt bortom avsikten med det vi skulle göra.Jag sa istället när vi hade bråttom till jobb och dagis att om du gör så blir jag jätteglad för då kommer vi ut ur huset i tid innan vi är alltför svettiga. Mina barn förstod direkt och befriades från bördan att bli hotade eller lockade av något ovidkommande, ett manipulativt sekundärt syfte.



Bagateller kanske man kan tänka. Jag offrade både tyrannens och slavens språkbruk inom mig för att tillåta omvärlden, inkluderat mig själv, att växa och mogna fritt och ta emot det som gjorde ont och det som gjorde gott, med min egen sannings frihet.Jag tog risken att säga vad jag menade, i stunder då ett bekvämare lite mer manipulativt språk, skulle hjälpt mig att komma dit jag ville.Jag ville inte spela med giftiga kort och offra min sanning för att slaven och tyrannens språk skulle få bo kvar i mig . Jag ville bli av med oskulden, jag ville bli fri kvinna och människa på riktigt.



I rituella lekar och kärlekssituationer är min avsikt poesi, äventyr, skönhet, skärpa, koncentration och frihet.Det enda offret som jag avser lägga på bålet då är det egna hatet, den egna aggressiviteten, känslokylan, självupptagenheten och fegisen.Det jag sedan tar emot är det outgrundliga i oss alla som jag på förhand aldrig riktigt kan veta,bara ana och förnimma långt inne i mitt jags osynliga värld.Jag vet inte ens om mitt offer har lyckats, det beror på stunden, tiden, känslan, sammanhanget och min erfarenhet och envishet.Förnuftet behåller jag vid sidan om, som en dörrvakt, en securitasvakt för risken finns ju att en väg ut måste stå öppen och då måste jag ju hitta vägen tillbaka och minnas var jag var när vi började. precis som var nyckeln är när jag ska låsa upp dörren. :icon_rolleyes:</t>

<t>Ingen bør blande dei korta i saman i det heile teke, meiner no eg! :I

Kanskje har me ein ulik inngangsvinkel, men for meg er det også viktig å sjå meg attende og hente fram at

tru, håp og ynskjet om å meistre tilværelsen har og har hatt ulike uttrykk hos ulike religionar, ulike folkeslag og i ulike tidsepoker.

Eg kunne godt likt å intervjua denne vikinghovdingen, ut frå dagens menneskerettskonvensjonar.

Og eg kunne tenkt meg å forkynt evangeliet for den blodtyrste volva.

Eller teke frilla med på swingersklubb og sett om ho raudna.

Eg fordømmer ikkje oss sjølve,menneskerasen,men tek med meg alt saman, i undring. Vidare.



Kvifor balar eg slik med denne quoten her inne ? :icon_mad: (%¤##11?'*6660!!!)



Kvifor skriv du at du som kvinne og mor vart tvungen til å endre den manipulerande språkbruken/tankegangen?

Er det annleis for oss andre?

Det som skil menneska frå dyra IMO og gjer at eg opphøgar deira reinhet, er at dei ikkje er manipulerande.

I allfall litt mindre.

Alle manipulerer.

Jamnvel med kyskhetsbelte på.</t>

<t>Interessante refleksjoner du har der Final..



Er vi ikke alle manipulert av den tiden vi lever i?



Hvor går grensen mellom offeret og helten?

Jeg har lest utallige beretninger om noaiden/sjamanens reiser til dødsriket for å redde en sjel tilbake til livet. Og det med stor fare for sitt eget liv. Var noaiden et offer for sin tid? Eller en helt?



Kan trellkvinnen også ha virket som en sjaman i denne sammenhengen? Hun bringte jo budskap fra den andre siden.



Kan offerrollen vi gir andre bare være en projeksjon av våre egne opplevelser?</t>

<t>Som kvinna i det samhälle jag vuxit upp i har jag lärt mig att det är fult att vilja vissa saker och ha egna önskningar. Min position har alltid varit att vänta och se och att driva min sak indirekt.Jag har därför lärt mig att använda språket som en manipulativ snara för att få som jag ville. Florinda Donner talar väldigt levande om kvinnans slavposition i sin bok "Being in dreaming".



När jag fick barn insåg jag min makt och reste mig ur min slavposition men inte för att bli kvinna .Utan jag reste mig och agerade tyrann i stället. Jag behöll det manipulativa språkbruket men med makten i mina händer.



Slaven som reser sig i verkligheten blir sällan en hjälte som i sagorna och de skönlitterära berättelserna.Slaven och tyrannen är två inre situationer hos människan som lever i symbios. Den ena kan inte klara sig utan den andra.När jag upptäckte detta mitt språkbruk gentemot mina barn och även den man som jag levde med, bestämde jag mig för att vägra vara en upprätthållare av denna manipulativa "språkdynamik".



Jag drog paralleller till Hitler och andra hemskt manipulativa härskare och förstod att de lärt sig sitt språk som unga och förtryckta. Annars skulle de inte kunnat mobilisera en sådan enormt stor folkmassa till att tycka att det de gjorde var helt okej.Retoriken och härskarteknikens mästare. En riktig slavtyranni.



Jag nämnde " kvinna och mor" i det jag skrev tidigare. Eftersom det var i den situationen jag upptäckte hur jag använde språket för ett sekundärt mål eller syfte. Hur jag aldrig riktigt vågade riskera med ord som låg nära mitt hjärtat och hade en mening som jag verkligen ville säga.Jag menar inte att denna situation är endast i kvinnan.Dock är jag kvinna, och däri ligger mitt val att tala om kvinnan.



Det är intressant att läsa era tankar om ämnet ifråga och det berikar min syn på saken. Tack så mycket :icon_redface:</t>