Sjaman.com – Forumarkiv

Vilken avdelning ska jag välja till detta ämne?
Det handlar ju om hjärnan, så jag skriver det här...



Att bli utmattet/utmödd... eller t.o.m. utbrend det kan ta sig i olika uttryck för olika personer. En del blir fysiskt orkeslösa, en del blir deprimerade, andra får kroniska smärtor. Vila och aktivitet i lagom mängd anses nå vara botekuren för att tilbakestille en overbelastet hjärna och kropp.

Om man inte får vila och aktivitet i lagom mängd... då heles man icke som man ska.
Jag har icke vært deprimert, men jag har varit slutkörd och min hjärna slutade att fungera.

Och jag har inte kunne heles som jag ska och jag lever med ständiga attacker av "plutselig minnestap".


Att ha skader efter utbrändhet... att inte ha blivit helt OK efter en utmattning… där befinner jag mig. Jag har återfått min verbala och på det hela tatt, min språkliga evne. Jag minns den dag, då det engelska språket kom tillbaka till mig, efter 3 års fravær ... jag som talat engelska flytande, hade inte haft kunskaperna tillgängliga under 3 års tid... Då blev jag lycklig, men ingen förstod min lycka.

Så är det… man har inte tillgång till kunskaperna. Man vit att man vit, men man kommer icke åt informationen... JAG vit att jag vit, men jag kommer icke åt informationen. Dåligt minne kan man kalla det i dagligt tal... men jag husker, att jag egentligen vit, det jag icke husker.

Mycket har kommit tillbaka, men inte allt.

Jag har inte så stor tillgång till den matematiska delen av hjärnan. Jag tror att jag vit och närmare mig utmaningen med den inställningen… men jag husker icke det jag vit och kan inte räkna ut enkla tal i hodet längre. Det har jag inte kunnat på sikkert 7 år. Mannen min har bett mig sluta diskutera med kassapersonalen i butikerna, för de blir så förvirrade när jag diskuterar och vill ha MINDRE veksel tillbaka... Jag bör lita på att kassaapparaten kan regne… så jag är numera tyst.

Personen som hade koll och var snabbare i hodet än snabbtåget är "död".

Att helt plutseligt stå inför en känd situation och uppleva den som första gången i sitt liv... det är en rätt vanlig vardag för mig. Att stå inför mina elever och helt plötsligt en dag, "se dem för första gången", trots att jag mött dem en gång/vecka i 2 månaders tid... Det var obehagligt och då blev jag helt plötsligt ör, men "ledarulven i mig tog nackegreppet" och styrde mig mot min pärm med min struktur och information Voila; Kontroll.


Att för 158:e gången stå inför en situation och behandla den som känd, men plötsligt vara där för första gången... att i ett hu, ha glömt de 157 tidigare erfaringene... det är en märklig upplevelse. Men det är min vardag. Och många gånger blir det rart, meget rart, men det är bara att leva sig igenom.


Som den gången jag visste att jag kunde skjuta med pilbue (och att jag t.o.m. med var bra på det) och tog upp pil och bue för att skjuta iväg ... och jag upplever att jag är som en total nybegynnere och gång på gång, tappar pilen i backen, för att jag plutsligt är totalt obevisst om hvordan man bruker en bue. RART!!!  :shock: :icon_redface:
En veninne kom till slut och stod bak mig och höll i mina händer och visade mig hvordan det går till... mens gänget gjorde sig snodig ... Jag var nära att gråte, men jag bet ihop och försökte gång på gång, tills det gick.

...

Jag har nyligt varit ute på en reise med tog. Det är icke första gången i mitt 45 åriga liv som jag åker tog. Jag var en gång, en van resenär... men på grund av mitt enbart delvisa jag, har jag valt att ha ressällskap... tills för 14 dagar sedan. Då valde jag att resa själv.

>>> Vagn 14 det må vara ett långt tåg... men så är det bara 4 vagnar... 
Och så står det bara 1 och 2 på vagnarna...        Jag VIT att jag vit... 1 och 2... Jag må kliva på toget. Det står Oslo, men det är bara 4 vagnar... och det står inte 14...  <<<

Jag kliver på toget och irrar runt, tills någon visar mig till rätt sted.
Efter 1 timme kommer latteret i mig:

>>> 1 och 2... Klass 1 och 2! Så var det ja... <<<         


Om jag icke visste att jag egentligen vit, skulle jag skämmas/skamme meg... men jag vit att jag vit... Jag är bara glömsk... rätt som det är. (Och visst stod det vagnsnummer på vagnarna...  )


Jag må leva med det.
Att t.ex. helt plutselig stå på perrongen i Hallstahammar en kveld och tro att jag kommit fel, för att det står "tog mot Östersund" och liksom helt plutselig icke "förstå" att min by ligger på vägen dit... Vilket jag vetat/visst ända sedan min barndoms kart-bevissthet/spatial oppfatning vaknade till liv.
Att icke bli stressad, utan bara vänta… på att minnet ska återkomma. Det är min vardag. Jag blir icke heller stressad. Jag är så van, att det nu mer är en ren och skär rutin, att vänta på att det kommer tillbaka... men det kan bli lite tid, när toget just kört in på perrongen och ska fortsätta om ett par minuter. Kliva på eller inte kliva på. Det är frågan, speciellt om det är sent på kvelden.
Go girl! Kliv på!  *mot*
Och en ny struktur för resandet = att ha pengar, till ny biljett med... just in case.

Jag är som sagt van vid detta... men vad ÄR det för liv jag lever? 

Jag för stundom en märklig tilværelse utanför hemmet och livet behöver mycket, mycket mer tid. Till allt.


Men i det andliga… I det andliga, där är det noe annat. Där ska jag vara här och nu och bedöma varje möte utifrån det som råder, just nu… Det är noe annat det… Då behöver jag inget minne… då trenger jag vara i bevissthet, oppmerksam och lytte. Då går det bra. Jag har utveklat mig andligt och blir bättre och bättre som healer, men jag är en sämre vardagsmänniska. Och yrkesmänniskan i mig… hun har det icke lätt.


Noen tanke om detta?
Vad tänker ni om hjärnfunktioner som utvecklar sig andligt, under en tid av dålig funktion i övrigt?
Och tror dere att det kan finnas en mening med detta?


*Tankar i natten*...   ::) 

God works in mysterious ways.

Og det ser ut til att din hjerne (som er vår) er genial på så mange vis.

Fint å lese hjernen din Lie. 

Jeg kom på Olav Åsteson som la seg ner for å kvile litt,og såv heile jula.(draumkvedet).

Såv heile jula... 
Ja det är kanske det en del av mina hjärna gör... vilar sig. Ja så är det väl.
Har jag hört drömkvädet...? Nej jag tror inte det (husker ikke  )

"God works in mysterious ways"
Tack Tele...  ...undrar vad som är meningen med denna mystiska väg.
OK jag väntar och ser... "Den som lever få se"... och jag lever i allra högsta grad, men i en märklig situation.
Något är det väl, som jag ska lära mig?

Interessant lesning, Lie. Da jeg "brant ut", eller gikk tom for tre år siden, opplevde jeg også et lignende hukommelsestap. Om enn litt annerledes, og min historie/utmattelse er jo også annerledes.
Det var som hvite flekker av hukommelsen var borte, men dette er kommet tilbake. Liknende med slike helt praktiske detaljer kan jeg fortsatt ha, og har vært underlige situasjoner hvor man føler seg ganske dum, ja.
Også er det slik at jeg ikke makter å følge med når noe sies, og jeg blir stående der som et nek. Det er en tilvenningssak, hvor jeg har lært å forholde meg mer avslappet til dette, og da er det ikke så pinlig heller. Dette skjer jo mest i offentlige situasjoner, hehe.
Så jeg kan levende forestille meg det du beskriver.

Det er godt å lese at du har åpnet opp på det åndelige, og dette tror jeg er en gevinst. Noe måtte roe seg ned, for at denne siden skulle kunne åpne seg skikkelig og fungere maksimalt.
Det er også mitt håp for meg selv. ( Idag tør jeg si det)

Takk for at du deler så åpent. 

"Lazy":

Takk for at du deler så åpent. 

Jag har blivit så van nu - har vaert i detta 7½ år - så jag tör nu 
Jag läste også noe om att kunnskap og erfaringer ska deles og ikke nytes eller utstå allene, ellers er det noe forkastelig. Så jag deler, men... jeg vill ju også han noen feed-back, som kan hjelpe meg stå ut, utvikles og gå vidare.

Noe måtte roe seg ned, for at denne siden skulle kunne åpne seg skikkelig og fungere maksimalt.

Ja det har du nok rätt i...!
Tack! 

Alltså... ju mer jag tänker på det, så ÄR det en rar tillvaerelse. 
Jag går omkring  här på jorden och uavbrutt ser jag ting som jag vit at jag vit navnet på, men husker ikke... alle blomster... fugler... sånt som jag behersket bra, men nu icke har tilgang til... Jag har nett opp tillgång det det jag absolut, virkeligt trenger. Och om jag då och då ville visa min duktiga sida när jag var ung, lever jag definitivt i tvert-imot-verden nu...   

Hvorfor skriver jag detta nu?
Jag har våknet opp och sett... meg i min tillvaerelse...
Och jag vill icke vaere i detta lenger. Jag vill gå vidare och behöver nok noen slags veiledende hjelp...?

"Lie":


Jag går omkring  här på jorden och uavbrutt ser jag ting som jag vit at jag vit navnet på, men husker ikke... alle blomster... fugler... sånt som jag behersket bra, men nu icke har tilgang til.....   

Hvorfor skriver jag detta nu?
Jag har våknet opp och sett... meg i min tillvaerelse...
Och jag vill icke vaere i detta lenger. Jag vill gå vidare och behöver nok noen slags veiledende hjelp...?

Du skriver innledningsvis at hvile ser ut til å være det eneste som hjelper. Du sier nå nettopp at du behøver en slags veiledende hjelp. Du nevner hjerneskade. Hva slags utredning har du fått? Du har sikkert vært innom det jeg sier nå, men allikevel: ved det du sier i sitatet her kom jeg til å tenke på afasi. Jeg har studert lingvistikk og lært om sykdommen i denne sammenhengen.

"Det er viktig å huske på at afasi arter seg forskjellig fra person til person" (fra www.afasi.no)

fra http://www.afasi.no/om_afasi/hvaerafasi.htm :

"Kan den afasirammede huske og tenke?

Afasi er en skade på evnen til å kommunisere ved hjelp av ord.  Kunnskaper, erfaringer og begreper er bevart; det er veiene inn og ut som er mer eller mindre blokkerte. "


Fikk lyst å nevne dette, fordi ved afasi eller relaterte problemer finnes det også praktiske, konkrete tiltak til rehabilitering av det som er utilgjengelig eller tapt. Men du har kanskje vært innom det.

Livet gir gjerne med den ene hånd og tar med den andre.
I det andlige og som healer utvikler du deg, går din veg, jeg lærer noe gjennom din historie hver gang.
Takk for din åpenhet. La oss håpe at din ubalanse er forbigående, et nødvendig mellomtrinn for å aktivere alle energikanaler.

I am in awe.

Og jeg ønsker hverdagsmennesket i deg alt det gode.


EN TANKE SLO MEG PLUTSELIG. KANSKJE DU TRENGER EN ÅNDELIG LÆRER. EN SOM SER. ET VITNE.

"sonja":

Hva slags utredning har du fått?

Jag har genomgått några hjärnscanningar, en massa prover vad det gäller fysiska sjukdommar och det sista var en neuro-psykologisk utredning för att utforska om det var någon neurologisk medfödd deffekt typ ADHD eller om jag hade begynnande Altzheimers m.m. Denna utredning visade exakt vilka mina vanskeligheter finns. En tröst var omdömme om mycket god intelligens (vilket man ju annars inte har papper på, hehe    ) och en språklig begåvning. Men det språkliga var alltså også påvirket mellom 1999-2003, men kom tillbaka vid hvile. Så det skjer noe positivt, när jag har rätt betingelser.

Det som som utredningen visade var påverkan, likt skador vid stroke, i vissa delar av hjärnan och att jag vid gjentagelse av information, kunde huske bedre och bedre och det var väl det som mest visade på att detta handlar om överbelastningsskador och inte något annat.

Nej det kan inte vara Afasi - det opptrer på en annan måte, hva jag vet... Där kan väl personen tänka rätt svar, men si noe annet? Jeg husker alltså ikke, men när jag husker kan jag si.
Man mätte også minnet och jag har problem med arbetsminne (working memory), bildeminne (vilket gör att jag ibland inte känner igen folk), sifferminne (vilket har satt huvudregning ur spel - dog kan jag rerne på papir), episodiskt minne (långtidsminnet; att direkt fortelle hva som skjett tidligere, men det fungerer om jag får tenke en stund og skrive litt og min datters barndom var länge borta og jag behövde foton och leketöy som hjälp att huske),
Men jag husker en masse gamla tillærte ting som jag ikke trenger... f.ex. kongs-sangen - jag som IKKE er royalist

Livet gir gjerne med den ene hånd og tar med den andre.
La oss håpe at din ubalanse er forbigående, et nødvendig mellomtrinn for å aktivere alle energikanaler.

Tack Sonja 

EN TANKE SLO MEG PLUTSELIG. KANSKJE DU TRENGER EN ÅNDELIG LÆRER. EN SOM SER. ET VITNE.

Dette får du gjerne utvikle... 

jeg fikk bare lyst til å nevne et naturprodukt( eye q) det er forsket på dette,en unik kombinasjon for hjernen å øyets helse,klem til deg fra Bast 

Tack för tipset Bast!