Detta hände i torsdags.
Jag satt på min vanliga plats vid sjön.
Plötsligt hörde jag ovanliga skrik.
Jag tänkte att det kanske var en hare som blev tagen av ett rovdjur.
Men det lät inte som dödsångest.
Skriken kom med jämna mellanrum.
Efter en stund fick jag se en stor rävhane, han kom åt mitt håll, men gick ut och in på isen.
Han hade inget byte i munnen och det var inte han som skrek.
Sen kom rävhonan, hon gick rakt mot mig, med uppehåll för att skrika och slicka sig i baken.
Skriken var väl hennes parningsskrik.
Hanen gick fram och tillbaka,nära men aldrig helt fram till henne.
När hon var 3 meter från mig så fick hon syn på mig.
Hon stannade och vände. Sedan hoppade hon upp ovanför mig.
Det är inte sant att djur inte kan se människan i ögonen.
Vi såg på varann en stund. Hon hade vackra ögon.
Sedan gick hon upp och luktade på mina spår.
Därefter vände hon tillbaka åt det håll hon kommit ifrån.
Hanen följde henne.
Efter en stund hörde jag skriken igen.
Gunilla
Takk for at du deler
Tina