Sjaman.com – Forumarkiv

1. Er det noen av dere som tycker att den åndelige veiviseren/läraren/guiden virker litt lur/moro iblandt? Liksom mitt i det seriösa budskapet, svänger till en overdrift, som man bara gaper åt, för att siden le höylytt och gi mer korrekt informasjon etterpå?

2. Er det noen av dere som upplever att kraftdyret, eller ett ekstra kraftdyr/hjelperdyr kan opptre "busigt"?
Alltså spöke, tulle och nesten forstyrre reisan, arbetet, eller vad man nu vill gjöre?

Den första gang som jag opplevde detta var 4-5 år siden, da ett dyr var inne och hjälpte mig att jobba igenom frykt... Gestaltningarna och oppvisningarna var virkeligt moro och jag fölte att jag må le... også till mig selv og min frykt. Da föltes det logisk - som en del av budskapet.

Nu har jag ett annat dyr hos meg (temporärt antar jag) som tuller ved reiser till overvärlden, så att jag och mitt stadigvarande kraftdyr fick snacka alvor me'n... och det fulgte siden icke med på 3-4 reiser, utan stanset ved utgångsplassen. Det föltes litt morsom og merkelig, å "snacka alvor" med en åndehjälpare, men det blev bara sånn... och dyret var alltid med enda, från "her och nå" till utgångsplatsen... men icke på själva på reisan.

Ok...vad sier ni?
Er det jag som är litt knasig d.v.s. "smågalen" och en "tull-jente?
Eller tuller ere åndehjelpere også?

Ja, mine tuller, fjaser og tester, de også... 

Og jeg har hørt andre fortelle om det samme. Til og begynne med undret jeg meg, trodde jeg hadde fått "feil" hjelpere og kraftdyr. Men nå vet jeg at de er sånn fordi de er "mine", og jeg er altså litt gæærn og kraftdyra er jo aspekter av meg selv...så...

Lærerne/guidene er mer seriøse, men de kan også finne på rare ting iblandt. Men det opplever jeg ofte som at de tester meg.

Det finnes humor i åndeverdenen også   

"Inger Lise":

og jeg er altså litt gæærn og kraftdyra er jo aspekter av meg selv...så...

Haha  ja det är sånn ja... mmm...

Flott å höra att de inte bara är jag... 

Yepp.

Min tidligere veileder stikker innom av og til, han flirer, ler og gapskratter, jeg bare venter på at han klasker seg på lårene ... så dro han da også fra meg den gangen med et smil om munnen ..

Kraftdyrene liker å engasjere meg i morsomme dialoger
og av og til farter de rundt med en skøyeraktig energi ...



Dette emnet har vel blitt berørt tidligere på sonen, men jeg fant ikke ut hvor akkurat nå.

Kraftdyrene kan få meg til å hoppe rundt på kjøkkenet,småbumse med hele kroppen.

Og de kan tulle hele dagen,når de er sånn stemt,til og med tankene mine blir tullet med.

Så jeg havner, som Susy sier,inn i en monty pyton dialog med dem kraftåndedyrene.

De kan få meg til å stanse og nistirre på sauer oppi fjella,som var de helt forheksede,eller sultne.

De kan få meg til å si akkurat det ingen forstår direkte,men senere,når de drømmer,da plutselig hører de hva jeg sa.

De liker egentlig ikke at jeg snakker om dem,men nu fikk jeg tillatelse,og nytter den,mens ånden er over meg.

Kraftåndene forteller med hele seg hvor kraften er,det er bare å lytte og følge intuisjonen,der er den,sier de.

De få ganger jeg har fått opp kraftdyr...( ikke sikker på om det var kraftdyr engang...)
har de tullet og lekt med meg... Som da slangen lekte gjemsel med meg ; Tittei... sa den. og ertet meg og sang "Na na na na na na...."
En hval bar meg på vannstrålen, og lekte med meg som en ball...

Er det en beskjed på at vi ikke skal glemme leken tro...? 

Ønske mangfoldigheten velkommen inn i mitt liv. Hurra