Sjaman.com – Forumarkiv

Based on my own experiences, one person can not save the world.

If this is something that is imporant to you I suggest you take action and for an exaple write a letter to the norwegian government.

And then move on.

I remember I once wrote a letter to the white house regarding the death penalty in USA.

Who cares benyttes av så mange. I et kaldt og kynisk samfunn er det ikke lett å vite hva som er overfølsomt. Jeg kan lett gi faen jeg også og le høyt: hø hø! Det går glatt, kan spøke med det meste, men likevel er det denne sårbarheten innerst inne, og jeg vet ikke om det er riktig å skyve den til side med et who cares.

Tilhengere av porno sier til motstanderne: slapp a', være kul og frigjort. Who cares. De som spiser kjøtt sier who cares. Barn sulter i Afrika, men who cares? Og hvis man blir for overfølsom og vil regulere eller forby, så sier de søte "smådjevelene" elegant at de føler seg undertrykket av moralistisk compassion. Det er nemlig Larry som er offeret her. Og kanskje han er det? Han ble jo skutt av en kritiker og sitter nå i rullestol. Men who cares? Han er jo bare en mindre begavet gærning.

Jeg tror jeg skal begynne å bry meg mindre jeg også, legge fikse ideer til side og innlede et romantisk forhold til likegyl ... øh equanimity 

We elect people who should take care of the things you are talking about. Contact these people and enlighten them.

I have tried but theire narrowmindednss are holding us back.

De folkevalgte bryr seg ikke om brev, særlig ikke når selv pornomotstanderne er passive. De klager i teorien, fordømmer og syter på disse mannfolka, men i praksis ender det med: who cares.  Godhetens største fiende er ikke ondskapen, men likegyldighet. Konsekvensen er at Larry har blitt en ytringsfrihetshelt med Oscar nominert film og greier. Men alt dette angår jo ikke meg personlig, jeg lider ikke under porno - kanskje det ikke en gang er noe å lide under - så hvorfor pokker bryr jeg meg? Burde jeg ikke heller skaffe et abonement hos Telenor eller bli medlem av FFF?

Just take the example of the financial crisis of today, it could have been eliminated if the politicians had regulated the banks in the states.

Politicians, I have learned, do not know what they are doing. I have myself higher education and more experiences than most politicians.

People are not listening and do not learn until it has gone to far.

Peace be with you on your path to change the world.

Livet går sin gang. Peace and love to you too and all the rest of the individuals visiting Earth.

Jag vill bara säga att jag fattar frustrationen och vreden och drabbas av en sorg utan like när jag verkligen ser hur det utnyttjas människor, speciellt små barn, till olika sjuka aktiviteter...jag tänker på deras mjuka magar och deras hoppfulla milda blickar, deras osorterade förnuft och deras gränslösa tillit... jag kan inte blunda i stunden då jag verkligen ser...men inuti mig bor en avståndstagare en "slippavaramedfunktion" någon slags självförsvarare som kan oengagera sig och bli duktigt teoretisk och intellektuellt korrekt...kanske är det därför jag går på Saivoskolan... kanske för att komma bort från möjligheten att stå vid sidan om känslornas krävande väsen och bara se på när jag "människa" slår skruv på mig själv och bli intelligent och duktig utan verklighetsförankring utan autentiskt, hängivet, blodfyllt, engagemang...

Jag var ett barn...jag lekte ensam på kvällarna sent...hade nyckel om halsen, åt råbiff och apelsiner som min ensamme far slängde upp på bänken när han kom hem sent från jobbet...storasyster hade också nyckel om halsen...det var härligt att finnas...ensamheten då var förknippad med frihet...den vuxna ensamheten är mer vakumaktig och förpackad i likgiltiga ögons plastvärldar och aggressiva handlingars paket...jag kan inte vara likgiltig längre... men jag kan ta en position långt in i mig själv och bestämma mig för ett lite mer världsfrånvänt fokus...och bara känna energin flöda och låta tystnaden ta mig...vågor av tystnad...

vågorna måste nu upp på stranden känns det som... så att ögonen kan öppnas och världen bli mer närgången både i sorg och glädje...kanske är detta Saivo för mig...att våga vara med hela tiden...bli radikalt närvarande på jorden, mitt i samhället, mitt i motorvägsbullrande aktiviteter och snöiga vinterlandskap, mitt i livets maskineri... med levande vågor som inre vapen mot likgiltighetens ständiga dörrknackning... och med andetagens rätt att finnas i kroppen... avslappade och fria... precis som lätta drömmar...    

bli radikalt närvarande på jorden, mitt i samhället, mitt i motorvägsbullrande aktiviteter och snöiga vinterlandskap, mitt i livets maskineri... med levande vågor som inre vapen mot likgiltighetens ständiga dörrknackning... och med andetagens rätt att finnas i kroppen... avslappade och fria... precis som lätta drömmar...

   

Det likte jeg veldig godt. Takk!

tack själv

takk Katrinxy, det var meget kloke ord som resonnerte godt med det jeg føler inni meg. Takk for at du delte av din visdom, din følelse. Det er mye å ta tak i ved å være ett med det som skjer på jorda. Det er der det skjer. Og det er der healere virkelig kan gjøre en jobb som monner.

Men nå ble jeg litt forvirra. Hvis vi skal være ett med jorden, mitt i maskineriet, hvorfor er det ikke lov å diskutere porno på Sjamansonen da? I går hadde Dagsavisen viet hele førstesiden til teaterstykket Pornography fordi hun som har laget stykket har mottatt trusler om juling og voldtekt. Mange andre kjente feminister har opplevd det samme. Dette er samfunnet, det moderne samfunnet, den nye tiden, som brukere her ellers snakker om når de forsvarer nysjamanismen.

Og en annen ting. Man kan stå midt i maskineriet, men klarer man å skape en koselig stemning der? I Beijing bor arbeidere på offentlige toaletter. De sier at dassene i denne storbyen er bedre enn livet på landsbygda. Men hvor blir det av den gode stemningen?

Jeg er stemingsavhengig. Kanskje derfor jeg reagerer på kraftledninger og betongdemninger. Vet at andre også er opptatt av dette, blant annet Ailo som spurte en gang om det var kraftledninger ved et sted jeg anbefalte i Østmarka. Da han her på forumet la ut bilder av et potensielt sjamansenter var det en som svarte at det var en plass utenfor huset som hadde dårlige energier. Skal vi være oppmerksomme på disse energiene og ha øra og øyna på stilk, slik som buddhismen anbefaler, eller skal vi skru av og tenke at så lenge jeg ikke fokuserer på det mørke så tar jeg heller ikke skade av det? Er sistnevnte sunt eller strutsepolitikk?

Nå har jeg tenkt litt mere på stemninger og sånn. Vi synes det er julestemning å spise døde dyr på julaften. En blodig krim er påskekos, og en gyser av en kriminalroman hører hjemme på hytta. Fritt Vilt ødelegger ikke stemningen i Jotunheimen. Vi mennesker synes det kan være riktig så kos, underholdende eller tøft å se andre mennesker ty til vold. Jeg har heller ikke noe problem med dette.

Men det er en type undertrykkelse og smerte som er verre: den passive, ydmykende og fornedrende. Sykdom, det våte og ekle stjeler energi, om det så er et forslått dyr eller et mishandlet barn. Dette er voldens Yin. Inge tøff gladiator her. Når valpen blir stor og voksen, og kan hevne seg, kommer yang-kreftene frem, og da blir det mer oppløftende plutselig. Heia!

Jeg syklet akkurat hjem og så månen skinne over jorden med all dens grusomheter, og var oppmerksom på alt det vi vanligvis ikke ser: lidende dyr i skogen, redde barn i heimen, pornobølger fra satelitter og tomheten, den rene energien, bak det hele. Litt sånn Matrix, og til min overraskelse ble jeg fascinert. For et mangfold! for noen lukter, det stramme, det bitre og kvalmende dunster. Denne verden består jammen ikke av bare én dimensjon. Her kan man fordype seg i det meste, sanse, føle og lukte fra det snilleste til det jævligste.

På ett nivå kan man nøkternt ta avstand fra all undertrykkelse, men sett fra et større perspektiv kan man si Yes! Det trenger ikke å være en moralsk motsetning mellom de to. Sistnevnte er bare en eksistensiell/realistisk holdning og trenger ikke å innebære at man selv bidrar til faenskapen, våger jeg forsiktig å tenke.

Hollywood har laget filmer om våre yndlingsskurker. Kanskje det var på tide at snuskeskurken Flynt også fikk en film? Sopranos er allerede populært, selv Jens Stoltenberg følger interessert med, så hvorfor ikke være fascinert av filmer som Lilja 4-ever, The Woodsman og Towelhead? Er det lov? Skal vi gi oss over og si Ja!!!

"AndreasWinsnes":

Jeg syklet akkurat hjem ...

Så du har et hjem, likevel?

"AndreasWinsnes":

Sopranos er allerede populært, selv Jens Stoltenberg følger interessert med ...

Ikke hos meg. Jeg nekter å se det, fordi jeg synes det er feil å lage yrkeskriminelle mordere til TV-helter.

[/quote]

Ikke hos meg. Jeg nekter å se det, fordi jeg synes det er feil å lage yrkeskriminelle mordere til TV-helter.
[/quote]

James Hillman: “We are psychically numb. We numb our senses from morning till night, whether it is with noise, loud music or light at night. So nobody sees the beauty. And if we have lost the feeling of the beauty of the world, then we are looking for substitutes.”

Hvis dette er tilfellet, hvordan vet vi hva som er overfølsomt eller ikke? Hvordan sette grenser når man er nummen? Er man for sensitiv hvis man nekter å se Sopranos?

Dere her på sonen er åpne mennesker, mange er healere med mye menneskekunnskap, og dere arbeider med dyr og natur, så jeg spør: relativt mange mennesker tenner på dyr, sauer og trær. Rovdyr dreper unger, noe som i biologien kalles infanticide. Freud sier vi dypest sett er multiperverse alle sammen. I dette livet kan du jobbe i Amensty, om fire liv er du pedofil. I løpet av tusenvis av reinkarnasjoner har vi prøvd alt. Dette er visst virkeligheten, det Big Mind. Så jeg spør igjen: bør vi gi slipp på distinksjonen "naturlig"/"pervers"? Skaper denne distinksjonen mer hodebry enn nødvendig?

Eller skal vi ikke snakke om dette, la det ligge i mørket, slik at overgripere fortsatt kan finne ly i skyggen av vår viten?

Sopranos lager ikke mordere til TV-helter. Tvertimot! Hvis dere hadde fulgt med serien ville dere sett mye god psykologi. Fyren er jo i terapi hele tiden 

"AndreasWinsnes":

Sopranos lager ikke mordere til TV-helter. Tvertimot! Hvis dere hadde fulgt med serien ville dere sett mye god psykologi. Fyren er jo i terapi hele tiden 

Helt uenig. Jeg så de to-tre første episodene, med stigende vemmelse. Serien alminneliggjør og normaliserer kriminalitet og mord. Tony Soprano er en morder, og denne serien får oss til å tro at han er nothing special, one of the boys, just like the rest of us. Det var hva jeg fikk ut av hans terapitimer, de dreide seg ikke akkurat om samvittighetskvaler eller moralske og etiske problemer ved å ha mord som levebrød. Fy fan.

Jeg var, er, og forblir en tråkig moralist. Derfor synes jeg Sopranos er uhyggelig dårlig underholdning. Hele gjengen burde suttet i fengsel eller i den elektriske stol.

Se resten av episodene og legg merke til hvordan det går med terapien. Tony er ingen helt, han er en stor unge som rømmer fra virkeligheten. I den serien har jeg ikke sett én helt, bare folk som gjør at man får avsmak for makt og vold.

At det likevel er dårlig underholdning er vel riktig siden all underholdning basert på vold og død er tvilsom. Vi burde bruke energi og kreativitet på å lage noe positivt istedet, men det for tidkrevende. Lettere og økonomisk billigere med blod og kamp.

Men hvis det er noen her som virkelig mener det, kan de ikke da bare si: Ja, si yes! til all den negative energien, ikke skill mellom rett og galt, men pust den inn og pust ut lys. Les godnatta-eventyr i et horehus, tenn et stearinlys i en luguber kino, sov søtt under en bro.

Hvis flere gjorde det, istedet for å unngå dem som pesten, kanskje disse stedene ville blitt hyggelige igjen, uten utnyttelse.

Men etter man har skapt feel good-stemning på disse stedene, så ser man opp på den blå himmelen for å finne inspirasjon og innser at det man egentlig kikker på er 8000 satelitter og utallige biter med metall, skrot og søppel der oppe som svever i bane rundt jorden. I tillegg er atmosfæren forurenset, svovel, svevestøv og tungmetaller. Om vinteren kan det falle orange snø i Sibir. Pimp my ride.

Overfølsom?

Stjeler et sitat fra Sjelevenn: "Vi blir hva vi tenker. Kunsten er å velge de tanker og sinnstilstander som er til det beste for oss. Å gjøre tankene til våre venner og ikke fiender." Men hvordan tenke positivt om dette? Vil et fire ukers kurs i hypnose gjøre at man ikke reagerer følelsesmessig i møte med slikt:

http://www.aftenposten.no/nyheter/uriks ... 718841.ece

Og hvorfor er mishandling av kvinner og barn verre enn dette: http://agderposten.no/article/20080909/ ... 4/0/webcam

Tror dette ligger nærmere integrasjon:

http://altnett.ning.com/profiles/profil ... dahlbib2hx

varför tänka positivt...våld är våld... det finns inget positivt i det... alla möjligheter som finns måste användas till att vägra...till att genomskåda vad som ligger till grund för våldet i vardagen...kanske finns det människor som utan att förneka sanningen kan se och komma nära våldets kärna...

man kan läsa många olika förklaringar... socialrealistiska, psykologiska, religiösa...ont och gott, friskt och sjukt, normalt och onormalt...man kan bli så medveten att man förlorar sitt djupseende... sammanhanget och helhetsperspektivet på människans galna världsprojekt...otäckt grymt...eländigt sjukt också... men också extremt härligt ibland...

maskineriet vi lever i är ett gigantiskt samarbetsprojekt där mycket av det vi gör involverar hela världen...tänder jag en lampa i mitt rum använder jag all världens resurser i form av människors arbetsinsatser, forskning och uppfinningsrikedom...och naturens alla tillgångar i övrigt...även djurens livsrum...

om man tänker på hur många som varit med och är med i processen som leder till att jag ska kunna tända min lampa till exempel...då ser man det otroliga...fånga solens värme, blanda med jordens inre och luftens gaser och uppfinnarens tankar och djurens direkthet och människans fantasifulla strävan...lägg också till en stor dos av hänsynslöshet och en stor dos av hänsyn...

jag tror alltså inte på myten "the self made man"...den är en lögn från början till slut...det är nog därför vi måste urskilja var vi kan göra den bästa insatsen i detta stora samarbete...var vår uppmärksamhet och energi bör vara för att vi inte ska falla ner i sorgens träsk och kräla där arga och tillintetgjorda...personligen åker jag inte till områden där man kränker barn...jag tror att jag skulle kunna bli mördare då...min vrede och mitt raseri skulle ta sig extrema uttryck och inget barn skulle bli hjälpt av det...jag försöker gå vägar som fungerar för mig...

min väg är att söka livskvalitet och livsglädje och det kan jag bara hitta om jag urskiljer vad som främjar dessa kvaliteter och vad som stoppar dem...att förneka och bli extremt fanatiskt positiv hjälper inte mig... att peka ut och påvisa människans aggressivitet är en nödvändighet...det måste dock ske så varsamt att livsglädjen får upprätthålla sin rymd där förvandlingens och förändringens magi får andas... annars har de misshandlade inre världarna ingenstans att ta vägen när de väl blir "räddade" från sina hemska verkligheter...

sjamansonen kanske vill erbjuda detta andrum, en paus, en sekund utan färdiga förklaringar ... en liten glimt av fantasi och hopp dit man kan vända sig med sitt intuitiva inre och söka bortom allt vedertaget förnuft och alla vedertagna sanningar...inte fly!!!... utan bara se med andra ögon...skåda längst in i djupet...kanske finns det något bevarat långt långt inne hos varje individ...kanske är det nästan helt dött, kanske krackelerat och uttorkat...eller kanske levande och varmt...på väg att ta form...kanske finns det något skört och nyfött...som måste få en annan näring än vardagsrealistiska förskräckliga verklighetssanningar...

att koncentrera sig på livsglädje och livslust och skapandets kraft betyder inte att förneka förgörande aggressivitet och den smärta och den sorg som följer i dess fotspår..det betyder bara att totalvägra när dessa faktorer styr ett sammanhang...att undersöka och genomskåda och vägra att ställa upp...först och främst se när den egna likgiltigheten, det egna hatet, eller det egna föraktet styr...






 

 

Når jeg snakker om Yes! - et ord som Final Tribe introduserte så vidt jeg husker - så tenker jeg ikke på en positiv og aksepterende holdning. Snarere dreier det seg om en vennlig åpenhet for alt som er til, både det som kalles ondt og det som kalles godt. I alternativbevegelsen hører man ofte at alt er perfekt og alt er som det skal være. Buddhismen lærer også at man skal slutte å tenke, gi slipp på alle dualiteter. Jeg kan gjøre dette, men jeg oppdager at i prosessen gir jeg også slipp på det å kunne glede seg over det vakre når dette vakre er blandet med det perverse.

Jeg har ikke ører på stilk, men når jeg først er klar over sykdom og ondskap, så er jeg bevisst det og kan ikke bare snu ryggen til. Til sammenligning:

http://www.arendalstidende.no/nyhet.cfm?nyhetid=3342

Mange sier: out of sight, out of mind. Men personlig har jeg trent på å se energiene bak overflatene, slik blant annet mange gjør i alternativbevegelsen når de forsøker å se auraen til folk. Buddhistene lærer at når man er forelsket i en vakker person, så skal man se bakom den skjønne overflaten og legge merke til innvolver, blod og gørr. Man oppsøker åpne gravplasser hvor likene ligger og råtner for å minne seg selv på dette. De som har lest Capras The Tao of Physics har også blitt introdusert til å se den konstante energien bak de mangfoldige formene. Det er nesten som å se med det tredje øyet.

For meg har himmelen vært et fristed. Å se opp på stjernene har vært deilig etter å ha jobbet med all møkka her nede på jorden. Når man så oppdager at også himmelen er ”infected” – et ord som for øvrig blir brukt i den kjente dokumentaren ”The 11th Hour” – av porno, så føles det nedslående for mitt vedkommende.

Når en tilhenger av barneporno blir så mektig at han kan sende vanlig porno via satellitt-signaler over hele kloden, med støtte av den norske staten, uten at noen bryr seg, så må jeg stille et spørsmål:

Er porno galt? Hvis en god og grundig offentlig debatt viser at porno ikke er galt, så kan jeg fint leve med at også himmelrommet er gjennomsyret av pornoindustrien. Da er porno fint, kjærlig og vakkert, og følgelig hører den hjemme blant stjernene.

Men dersom porno er galt, så stikker jeg ikke hue i sanden og later som ingenting. I et slikt tilfelle vil jeg ofte bli minnet om porno når jeg nå ser opp på månen. Noen vil kanskje si at det er en tvangstanke. Men er det virkelig det?

Det er tvangstanker hvis man i Norge ser under senga før man legger seg for å sjekke om det er en slange der. Men dersom man bor i Afrika og merker at noe kryper under senga, så er det ikke en tvangstanke å sjekke om det er en slange. For i sistnevnte tilfelle er det virkelig noe under senga - der ute i den ”objektive” verden og ikke bare i ens eget sinn - som kan være farlig.

Dersom porno er uetisk, så er det ikke en tvangstanke å være oppmerksom på at ingen sted på jorden er nå fri for porno. I stedet bør man være bevisst dette, slik at man kan gjøre noe med det. Ens sterke bevissthet vil da motivere en til å kjempe imot en slik spredning.

Men dersom buddhistene har rett i at man bare skal gi slipp på alt, så forblir man sittende i stille meditasjon mens resten av verden kanskje går til helvete.

Derfor mener jeg at det er viktig å ta en debatt om dette, og ikke stenge av. Denne tråden handler ikke først og fremst om politikk og samfunn, men om indre verdier, om kjærlighet. Som det ble sagt i The 11th Hour: jordens problemer kan bare løses hvis forandringene først skjer i våre hjerter. Følgelig handler det om healing og integrasjon.

Jeg er ganske rasjonell person og når jeg intellektuelt sett vet at noe ikke er uetisk, så kan jeg lett korrigere uriktige følelser og tanker som jeg tidligere har grublet på. Siden spørsmålet om porno og undertrykkelse er noe som mest angår dere kvinner, så tror jeg faktisk at jeg kan finne sinnsro hvis dere her på sonen sier klart og tydelig: slapp av, Andreas, det er i tråd med fullkommen kjærlighet at samfunnet lar folk som Flynt spre porno over himmelrommet. Don't worry. Hvis dere virkelig mener det, så kan jeg lett gi slipp på problemstillingen. Men taushet, unnvikelse og halvfordøyde argumenter vil i prinsippet gi liten sjelefred i denne saken og oppfordrer ikke til annet enn å glemme, overse og være likeglad. Jeg kan bli med på det, joine resten av gjengen, men når man først diskuterer er jeg glad i skikkelige svar og argumenter også. 

Man kan selvfølgelig svare at de færreste ting i livet er i harmoni med fullkommen kjærlighet uten at man av den grunn skriver og fokuserer på det. Beskjeden er med andre ord: ikke tenk på det. Finn på noe annet. Ingen bryr seg. Hvis flere enn heididi sier dette klart og tydelig, så kan jeg vel leve med det. Vennligst rekk opp hånda de som mener det ikke er riktig å tenke på denne problemstillingen.

We all got your point Andreas.

If you got the point please inform me because I haven't. I need your help out there to find out what is right and wrong in this case.

The right thing is to listen to your soul.

Thanks!